Hoppa till innehåll

Kom ihåg mig
Användarnamn

Lösenord

Krönika: När det känns realistiskt

Ofta får man känslan att något känns lite off i spelet, övergångar som känns konstiga, spelare som surar för ingenting. Men ibland skapas en situation som gör att du faktiskt känner en ström av realism gå genom kroppen. Jag rattade Elfsborg när Simon Olsson blommade ut på riktigt under min första säsong. Han var en av seriens bästa spelare i ett Elfsborg som låg i mitten och jagades av en hel del klubbar under vintern. Simon ville själv lämna och min enda utväg var att försöka pressa upp priset så mycket som möjligt. Tillslut föll valet på engelska Watford där Simon Olsson skrev ett 2-års kontrakt och jag fick en summa på 17 miljoner kronor. Det kändes logiskt på något sätt. Simon Olsson ville testa sina vingar på den stora scenen direkt efter sin fantastiska säsong, Watford letar en billig värvning som de kanske kan sälja dyrare om något år och vi får in 17 miljoner kronor på kontot vilket var välbehövligt i en blödande ekonomi.

Åren gick och jag glömde bort Simon Olsson men ca 18 månader senare ville jag kika hur det hade gått. Som väntat hade det inte blivit mycket speltid och Simon Olsson hade fått göra två inhopp totalt för Watford och hans kontrakt gick ut. Jag gick in i en förhandling och tänkte att jag knappast kunde matcha hans lönekrav men i den förhandlingen så uppstod en möjlighet. Simon Olsson skulle visserligen bli klubbens bäst betalda spelare, men vi hade ett ekonomiskt utrymme att lösa det och bara någon vecka senare stod det klart att Simon Olsson skulle återvända till Elfsborg under sommaren för att hjälpa oss att nå en topp tre placering och Europa League. Det fanns dock ett litet problem. Simon Olssons agent tvingade fram en friköpsklasul på 15 miljoner kronor, det var uppenbart att Simon ville få igång karriären igen och sen ta sig ut i Europa på nytt med kanske ett smartare klubbval.

Simon Olsson gör en fantastisk höst för oss och vi når en tredjeplats som innebär Europa League. Återigen flockas intresse kring den fortfarande unga innermittfältaren och friköpsklasulen på 15 miljoner gör att jag egentligen bara kan luta mig tillbaka och hoppas att Simon tar ett bättre beslut den här gången. Efter många om och men slutar det med att han skriver på för FC Metz i franska ligan som ligger på en stabil 12e plats i Ligue 1. Allt kändes väldigt typiskt hur Allsvenskan och försäljningar ser ut idag. Någon gör det bra, lämnar för en klubb som är lite för stor, återvänder till Allsvenskan för att sedan kasta sig ut igen. Allt följde de mönster som har blivit en vana just nu. Allt kändes på något sätt realistiskt.


Jonne
Aug 12 2019 19:33 PM
Taggade upp mig för en save med DIF, tack!
  • Länk