Hoppa till innehåll

Kom ihåg mig
Användarnamn

Lösenord

Skottland 2028

Skottland 2028
Det var fest på Amsterdam Arena när Ruud Van Nistelrooy placerade in 6-0. Holland hade fullständigt kört över Skottland och därmed kvalificerat sig till EM 2004. Trots förlusten stod den tillresta bortapubliken kvar hela matchen och sjöng och hyllade sitt landslag. Några timmar senare reste en dyster Graham Munro hem samma kväll till sitt Glasgow. Efter att Skottland hade vunnit första matchen i playoff så hade han varit förhoppningsfull. Han tömde sparkontot och reste ner till Amsterdam för att se sitt kära Skottland ta sig till EM men istället fick han bevittna en förnedring. Sent på natten klev han in i den lilla slitna lägenheten i utkanten av Glasgow till sin höggravida fru. Det dröjde bara några timmar innan paret blev tvungna att åka till sjukhuset och arton timmar senare föddes deras son Dylan Munro.

Dylan var sen med det mesta. Det tog tid innan han kröp, det tog tid innan han gick och det tog tid innan han talade. Graham som är uppväxt i fotbollsvärldens vidskeplighet trodde att förlusten på Amsterdam Arena satt i den lilla pojken och straffade honom. Familjen Munro hade inte mycket, de kom från enkla familjer och de var fattiga. Varje månad var ett ständigt krig för att få mat på bordet och betala räkningar. Sådana saker tär på en familj och ett förhållande och plötsligt befann sig Graham på ett nattåg till norra Skottland med sin lille son Dylan utan att egentligen förstått hur det kunde gå så långt. Graham flyttade upp till sin gamla mamma i den lilla staden Dingwall och 10-åriga Dylan skrevs in i fotbollsklubben Ross County. Det skulle bli en nystart för Graham och hans son.

Graham fick jobb på ett sågverk i Dingwall och åren gick. Dylan blev äldre och växte mer och mer på fotbollsplanen. Graham jobbade långa dagar i veckorna och tog så många extratimmar han kunde så att han på helgerna kunde befinna sig med Dylan på Global Energy Stadium och sjunga fram Ross County. Lika lite som Graham förstod att hans förhållande var på att braka med sin exfru så hade han helt missat vilken framfart Dylan gjorde iförd sina fotbollskor. Den 10e september 2020 fick Graham en rad ryggdunkningar av sina vänner på läktaren och en tår föll ner för hans kind när 16-årige Dylan hoppade in i den 88e minuten som anfallare. Dylan han inte mer än att nudda bollen två gånger på defensiv planhalva men det var ändå en stolt far som gick hem i mörkret tillsammans med sin son. Dylan Munro skulle spela ytterligare en match den säsongen för A-laget men framförallt skulle han göra stor succé i U19-laget. Han gjorde ett så stort avtryck att Newcastle United la upp ett kontraktsförslag sommaren 2021. Det fanns egentligen ingen tvekan. Graham och Dylan bytte norra Skottland mot norra England.

Karriären tar fart
Åren gick och Dylan Munro bytte Newcastle mot Fulham och en chans att få spela A-lagsfotboll på riktigt. Hans första säsong gick så pass bra att han den 27e mars blev belönad med en uttagning i den skotska landslagstruppen i en träningsmatch på Easter Road mot Estland. Bland de 20 tusen på läktaren stod Graham och såg sin 20-åriga son kliva ut i den skotska landslagsdressen. Det var första gången han hade sett Skottland live sen förlusten mot Holland. Då såg han en Ruud Van Nistelrooy göra ett hattrick, den här gången fick han se sin son göra tre mål och sänka Estland på egen hand. Det tog 10 minuter för Dylan att göra tre mål i första halvlek och skriva in sig i alla skottars hjärta. Tre år senare har Dylan bytt Fulham mot Liverpool och Skottland inleder kvalet mot EM 2028 och det är väl där hela vår berättelse egentligen börjar.

Skottland hamnade i en kvalgrupp med Nordirland, Schweiz, Litauen och Montenegro. En väldigt tacksam grupp på förhand och det hela började bra när man besegrade Nordirland med 1-0 efter ett mål från Dylan Munro i den 89e minuten. Skottland förlorade inte en match i kvalet och Dylan gjorde två mål till. Skottland var klara för EM 2028 i Italien och Dylan Munro skulle göra sitt första mästerskap. Det var dock ingen Dylan Munro i toppform som reste till Italien sommaren 2028. Han hade en svag säsong bakom sig i Liverpool med enbart 12 matcher och en del skador. Han hade heller inte fått till det i landslaget och diskussionen i Skottland var ifall Dylan verkligen borde spela från start eller om man borde satsa på andra anfallare istället.

EM 2028 i Italien
Skottland lottades mot Irland, Tjeckien och Österrike och Skottland kom med ett lag vars stjärnor var en formsvag Dylan Munro (Liverpool), anfallaren Graham Davidson (Hearts), mittfältaren Jon Proud (Chelsea men utlånad till Porto) samt yttern Josh McPake som precis skrivit på för Dortmund i Tyskland. Det var ett ungt lag som leddes av Steve Clarke. Skottland inledde mot Österrike och redan efter 11 minuter hade Adrian Grbic gjort 1-0 på San Nicola i Bari. Österrike fortsatte starkt och ledde i halvtid. Steve Clarke valde att byta in den petade Dylan Munro och 24-åringen behövde bara 10 minuter på planen innan han både hade kvitterat och avgjort matchen för Skottlands del som gick segrande ur premiären. I den andra matchen mot Irland hamnade man i underläge igen. Michael Obafemi gav Irland ledningen efter 21 minuter innan Graham Davidson och Dylan Munro gjorde varsitt mål och vände matchen återigen. Allt upprepade sig i tredje matchen mot Tjeckien då Cerny gav Tjeckien ledningen innan Dylan Munro och Graham Davidson klev in i matchen igen. Tre raka segrar i gruppspelet skickade ett Skottland raka vägen till åttondelsfinal.

Gruppspel
Skottland-Österrike 2-1 Munro x2
Skottland-Irland 2-1 Davidson, Munro
Skottland-Tjeckien 2-1 Davidson, Munro


Slutspel
Överraskningen Skottland skulle möta förhandsfavoriterna Tyskland i åttondelsfinal på Luigi Ferrari. Skottland rivstartade direkt och efter tre minuter hade Dylan Munro runnit igenom och gjort 1-0 inför en sjungande skotsk publik. 40 sekunder senare tog Dylan vara på ett misstag från tyskarna, snodde åt sig bollen och med en välplacerad chip kunde han göra 2-0 för Skottland. Efter 18 minuter borrade Ryan Christie in en frispark och plötsligt ledde Skottland med hela 3-0 mot Tyskland. Billy Gilmour kapade en tysk tidigt i andra halvlek och fick rött kort direkt vilket gav Tyskland ny energi. Anfallaren Karl Pellowski gjorde 3-1 och 3-2 och det blev nervöst bland skottarna. Tyskarna tryckte på ordentligt men Skottland höll emot och kvalificerade sig till kvartsfinal.

I kvartsfinalen väntade Frankrike som hade ett väldigt starkt lag. Fransmännen hade precis slagit ut Wales i åttondelsfinal med 5-0 och såg Skottland som en drömmotståndare. Matchen började jämn där Frankrike hade ett rejält övertag. Gång på gång sattes Manchester Citys stjärna Kylian Mbappe i lägen men han missade. Istället var det Skottland som tog ledningen genom mittfältaren John Proud. Det var något underligt i matchen och det är sällan jag sett ett lag falla ihop på det sättet. Efter att Proud gav Skottland ledningen trodde alla att Frankrike skulle växla upp men istället blev det helt tvärtom. Fransmännen tappade huvudet, tog två röda kort och kunde med ilska i blicken se John Proud göra ytterligare ett mål och skicka Skottland till semifinal.

Semifinal
Solen glittrade på ett fullsatt San Paolo när spelaren stegade in på planen. Det var ett öronbedövande ljud. De skotska fansen hördes starkast i kampen på läktarna och de holländska försökte tappert kontra. Skottland mot Holland i semifinal i EM 2028 i Italien och Graham Munro stod på läktaren och sjöng så lungorna gjorde ont med sin tröja med nummer 11 “Munro” på ryggen. Senast han såg sitt Skottland möta Holland hade det varit med en stor sorg. Det var bland det hemskaste han hade upplevt och ledde till att han inte såg sitt landslag spela igen på över 20 år. Ikväll brydde han sig inte om det förflutna. Ingenting spelade mer roll än att han skulle stå där på läktaren och sjunga in sin son på den gröna fotbollsplanen. 24-åringen hade tagit hela Europa med storm och ledde skytteligan i mästerskapet med sina sju mål. Pappa Graham hade rest runt i Italien på varje match och med stolthet i blicken följt vartenda steg Dylan tog.

Matchen blåstes igång till ett otroligt jubel och Dylan Munro satte in en tackling på en holländsk spelare tidigt och eldade igång publiken. Skottarna var fulla av adrenalin och gick in stenhårt i varje duell. Först verkade holländarna lite chockade men ju mer tiden gick, desto mer tog de sig tillbaka in i matchen med ett fyndigt passningsspel. När Holland hade en frispark strax utanför straffområdet blundade Graham och kunde bara höra rösterna från de nervösa fansen omkring sig och förstå att bollen inte gick i mål. Holland fortsatte spela snabbt och fyndigt och Graham fortsatte att blunda i viktiga situationer. Skottland försökte hitta luckor att kontra men Holland var en storlek större. Matchen gick och Holland fortsatte styra spelet, skapa de heta målchanserna och Skottland försvarade sig tappert. När klockan tickade upp mot minut 84 skedde något magiskt. Ett sånt där ögonblick där allting bara stannar och etsar sig fast i allas näthinnor för evigt. Jack McPake skickade upp bollen till Dylan Munro som vände bort sin försvarare. Han fortsatte att avancera på motståndarnas planhalva och drog sedan iväg ett skott från nästan 25 meter som skruvade sig bort från målvaktens händer och in i bortre krysset. San Paulo exploderade. Graham grät. Dylan sjönk ner på knä med blicken mot skyn och hans lagkamrater firade. Några minuter senare ljöd slutsignalen och Dylan Munro rusade bort mot långsidan för att förenas med sin gråtande far. Spöket från förr var borta. Holland var knäckta och Skottland var i final!

Final
San Siro ekade när hemmanationen sjöng sin nationalsång. De italienska spelarna hade stolthet i blicken. De hade spelat fantastiskt hela turneringen och stod nu i final inför hela nationen. Det fanns en respekt för Skottland och många italienska journalister höjde varningens finger för att gå i samma fälla som Tyskland, Frankrike och Holland hade gjort. De höjde ett varningens finger för skyttekungen Dylan Munro och vad som skulle hända om försvaret tappade koncentrationen bara för en sekund mot honom. Det var en stor dag för Italien, men kanske en ännu större dag för Skottland. Att gå från att ha ett ungt och spännande lag som äntligen kvalificerat sig till ett mästerskap till att plötsligt vara i final var ett stort steg som nästan kunde vara taget från en Buster-tidning.

Skottland gav verkligen allt i final. Dylan Munro slet på topp, John Proud tog upp kampen på mittfältet och Jake McPake snurrade runt på sin kant. Försvaret offrade sig i alla möjliga situationer och blockade avslut efter avslut från ett finurligt och passionerat italienskt anfall. Hela mästerskapet hade Skottland ridit på en våg av slit och skicklighet men den här gången skulle det inte räcka hela vägen. Den här berättelsen har inget askungslut där killen från en fattig del av Glasgow, uppväxt i en trasig familj och från ingenstans ska få lyfta EM-pokalen. Jag hade önskat att det blev så, men istället var det Italien som med kvarten kvar gjorde 1-0 och hemmanationen fick vinna mästerskapet inför 76 000 åskådare.

Efterspelet
Dylan Munro utsågs till mästerskapets bästa spelare och vann guldskon med sina åtta mål. Efter EM-slutspelet så skrev Dylan Munro på för Real Madrid i Spanien. Han ledde Skottland till VM 2030 där man tog sig hela vägen till en semifinal innan man förlorade mot Portugal och sedan även förlorade bronsmatchen mot Tyskland. Dylan Munro utsågs återigen till turneringens bästa spelare och vann guldskon med sina fantastiska 11 mål. 2032 hade han bytt Real Madrid mot Chelsea och ledde sitt Skottland i EM 2032 som lagkapten. Ytterligare en gång föll man i semifinal och återigen blev Munro utsedd till mästerskapets bästa spelare och vann guldskon på sina sju mål. Det blev inga titlar för Dylan Munro i den skotska landslagströjan, men han lyckades leda sitt land på sina bara axlar till final EM 2028, bronsmatch VM 2030 och semifinal 2032. Han blev utsedd till mästerskapets bästa spelare i alla tre turneringarna och sågs vid denna tid som en av världens bästa anfallare. Dylan Munro föddes dagen efter hans far Graham hade sett sitt Skottland blivit förnedrat av Holland med 6-0 2004. 24 år senare fick Graham stå på San Paolo och se Dylan sänka Holland med ett magiskt mål i slutminuterna och ta Skottland till en EM-final.

Dylan Munro
20/21 Ross County - 2 matcher, 0 mål
21/22 Newcastle - 0 matcher
22/23 Newcastle - 0 matcher
23/24 Fulham - 21 matcher, 2 mål (championship)
24/25 Fulham - 40 matcher, 16 mål (championship)
25/26 Fulham - 41 matcher, 19 mål (championship)
26/27 Liverpool - 12 matcher, 3 mål
27/28 Liverpool - 12 matcher, 0 mål
28/29 Liverpool - 7 matcher, 0 mål
28/29 Real Madrid - 17 matcher, 6 mål
29/30 Real Madrid - 18 matcher, 7 mål
30/31 Real Madrid - 22 matcher, 10 mål
31/32 Chelsea - 32 matcher, 22 mål
32/33 Chelsea - 25 matcher, 16 mål
33/34 Chelsea - 21 matcher, 4 mål
34/35 Chelsea - 31 matcher, 16 mål
35/36 Chelsea - 17 matcher, 12 mål
36/37 Juventus - 33 matcher, 19 mål (pågående säsong)

138 landskamper/117 mål


Titlar
EM 2028 - silver
Champions League 2028 - vinnare
Spanska Cupen 2031 - vinnare
Champions League 2031 - vinnare
Premier League 2032 - Chelsea
FA Cupen 2032 - Chelsea
Premier League 2034 - Chelsea


Individuella priser
Årets spelare i Championship - 2025
Årets skyttekung i Championship - 2026
Bästa spelare i EM - 2028
Guldskon i EM - 2028
Bästa spelare i VM - 2030
Guldskon i VM - 2030
Bästa spelare i EM - 2032
Guldskon i EM - 2032
Årets spelare i Nations League - 2033


fopster
May 21 2020 17:02 PM
Bra skrivet igen. Gillar detta upplägget starkt!
  • Länk

Peppe_1988
May 21 2020 19:07 PM
Välformulerat och proffsigt Fredrik!
  • Länk

micke122
May 22 2020 11:01 AM
Magiskt! Texten blir väldigt "levande" när du skriver.
  • Länk