Hoppa till innehåll

Kom ihåg mig
Användarnamn

Lösenord
26 May

Tysk-tisdag med Keven!

Av Keven Bader | Artiklar | 0 kommentarer
"Du kan kalla det vad du vill, grisigt/tråkigt spel - det viktiga i slutändan är att segern inkasseras!"

Kevens resa i den tyska huvudstaden rullar vidare!

In och läs: http://www.fmsweden....en/page__st__40

Läs hela →
26 May

FMS ALLSVENSKAN

Av Tobias Hysén | Artiklar | 0 kommentarer
Cupfinal, EM-uppehåll och sparkade tränare.
Man kan säga att det händer saker under sista veckan på vårdelen av FMS Allsvenskan.

Vi har en ny svensk cupmästare, vi har fått två tränare till som fått lämna sina poster och vi har en svensk EM-trupp!!

Vi har givetvis också 13:e omgången av Allsvenskan och om du vill veta hur det gick i seriefinalen mellan Djurgården-Malmö FF, så in och läs.


http://www.fmsweden....ost__p__1066840

Läs hela →
TALLES MAGNO

Född: 2002
Land: Brasilien
Klubb: Vasco da Gama
Position: Ytteranfallare
Styrkor: Fysik, teknik, fart
Fot: Höger Längd: 186 cm
Kontrakt t.o.m: 2022

Ny måndag, nya möjligheter. Eller i det här fallet: ny måndag, ny talang. Idag tänkte jag skriva lite om ytterligare en superspännande brasse - nämligen Talles Magno. Ytterforwarden spelar till vardags sin fotboll i Vasco da Gama och är en spelare man som Football Manager-fantast bör ha någorlunda koll på. Talles Magno föddes den 26 juni 2002 i Rio de Janeiro och har tillhört Vasco da Gama sedan barnsben. Hittills i karriären har det, trots sin unga ålder, blivit femton Série A-matcher för anfallaren som på dessa matcher har noterats för två mål. Han var även uttagen i den brasilianska U17-trupp som vann U17-VM, men tvingades dock lämna mitt under turneringen på grund av en skada. Talles Magno är en av många hyperintressanta brassar på väg fram även om han i mina ögon sticker ut i jämförelse med många andra liknande spelartyper. Det som sticker ut med honom är hans förmåga att kombinera sin fysik och storlek med en fantastisk teknik och fart. Han är väldigt duktig på att hålla ifrån sig motståndarna innan han accelererar förbi med bollen, oftast rätt mot mål. Självklart har han, likt nästan alla spelare i hans ålder, vissa problem med beslutsfattandet och när han ska passa eller skjuta istället för att göra en extra dribbling. Ibland kan det vara ett hinder, men för det mesta gör det honom bara än mer oförutsägbar för motståndarna. Det har redan börjat snackas om klubbar som Liverpool och Manchester City för Magno, men i mina ögon gör han bäst i att stanna med Vasco da Gama i ytterligare ett år eller två. En sak är dock säker och det är att Talles Magno är en unik talang som har allt för att nå världstoppen. En spelare jag kommer att följa med väldigt spända ögon i framtiden.

Läs hela →
24 May

VECKANS INSPIRATION

Av Tobias Hysén | Artiklar | 2 kommentarer
Det finns gamla klassiska klubbar och så finns det bara gamla klubbar. På listan över världens 20 äldsta klubbar hittar vi mer kända klubbar som Kilmarnock FC, Sheffield Wednesday och Nottingham Forest.

På 18:e plats på listan hittar vi också en mindre känd förening som vid skrivande stund aldrig tillhört den högsta proffsligan i Skottland.
Säg hej till Stranraer FC.


Bildad 1870 och som den tredje äldsta klubben i Skottland, fick klubben sin ligastatus säsongen 1949/50 och har sedan dess kämpat med att försöka nå högsta divisionen.
Klubben spelar sina hemmamatcher på Stair Park som tar 6 250 åskådare, i Stranraer, en liten ort i området Dumfries & Galloway på den sydvästra spetsen mot Nordirland.

En rolig svenskkoppling finns där med tanke på att på magen på deras tröjor sitter Stena Line som huvudsponsor. Hur i hela världen har Stena Line hittat dit undrar ni då?
Det finns faktiskt en färja som gick från Stranraer till Belfast, om den fortfarande är aktiv, så finns det väl alla möjligheter att passa på att hälsa på sen när världen återgår till det normala.

Ta över Stranraer FC, numera i League One i Skottland, gör det som ingen annan någonsin lyckats med och ta klubben upp till den högsta serien i Skottland. Vem vet, kanske får du en Stena Line-färja uppkallad efter just dig!!

Läs hela →
Dannes Lördagsgodis 🍭
🍬 Skriver om allt som berör FM!
🍬 Två offensiva hörntaktiker!
🍬 Garanterad långläsning!
🍬 Bara på FMSweden.se!

Läs hela →
22 May

AW MED TOBBE

Av Tobias Hysén | Artiklar | 2 kommentarer
Will Grigg`s on fire, your defence is terrified and Will Grigg`s on fire OH, NaNaNaNaNaNaNaNaNaNaNaNa

Tillbaka i The Championship med Sunderland och efter att ha vunnit serien i League One, var nu målsättningen från styrelsen att vi skulle undvika nedflyttning för att på sikt kunna etablera oss i näst högsta serien.
Vi skickade scouter till Europas alla hörn för att kunna hitta de perfekta förstärkningarna till laget och det blev en hektisk sommar på transfermarknaden.

13 spelare signade på för Sunderland där den största värvningen blev den defensive spelfördelaren Louis Reed som kom för 39 miljoner kr från Peterborough. Han hade haft bäst snittbetyg i League One under fjolåret och alla scouter hade bara goda ord att säga om honom.
Han skulle visa sig vara en fantastisk spelare för oss under året och hade tredje bäst betyg av alla spelare när säsongen summerades.
Andra namn som sticker ut var lånet av Curtis Jones från Liverpool och värvningen av den 17-årige spanske talangen Luis Carbonell.

Islänningen Isak Bergmann Jóhannesson hade på ett år gjort avtryck i den engelska fotbollen och när Everton kom och bjöd 50 miljoner kr för supertalangen tillsammans med en vidareförsäljningsklausul på 40%, så var tiden på Stadium of Light slut. Andra spelare som såldes var lagkaptenen Tommy Smith (39 miljoner kr till Nashville) och Lynden Gooch (8.75 miljoner kr till Columbus).

När försäsongen började var det nio träningsmatcher planerade för att kunna spela in de nya spelarna i taktiken och även få känna av om de spelare som varit tongivande under fjolåret skulle kunna leva upp till sina prestationer även denna säsongen.
7 segrar och 2 kryss vittnade om en bra trupp där oavgjort mot Besiktas och vinsten med 6-0 mot belgiska Mouscron var fina resultat.


Premiären hemma mot Swansea var en högoktanig fotbollsunderhållning
där slutresultatet 4-3 var cementerat redan i halvtid. Nyförvärvet Luis Carbonell med sina två första mål och fjolårets skyttekung Will Grigg off the mark med ett mål direkt.

Resten av augusti och september blev en tuff påminnelse om att det numera var ett steg upp i fotbollshierarkin vi hamnat. Endast två segrar på de första tio omgångarna och en 20:e plats i ligan när oktober inleddes.

Där visade det sig dock att ett litet byte av taktiken skulle hjälpa enormt, från att ha spelat 4-4-2 med offensiva yttar, gick vi ner till en 4-3-3 med spetsen bakåt på trean på mitten. Det var nu Louis Reed och framför allt Will Grigg hittade formen igen.

Will Grigg gjorde 11 mål på fem matcher och vann givetvis Månadens spelare för oktober. Det blev fyra segrar och ett kryss och det gjorde även att undertecknad vann Månadens manager under oktober.

Resten av året hamnade om att skaffa sig en buffert ner till de sista tre platserna i ligan och under november och december fram till den hektiska julperioden spelades det åtta matcher med blandade resultat vilket gjorde att Sunderland låg på 16:e plats när jul- och nyårsmatcherna skulle spelas.

Det gick fullständigt åt helvete!!

Fem raka förluster och vi hamnade tillbaka på 20:e plats igen. Will Grigg gjorde mål, men taktiken med en forward hade slutat fungera och jag fick försöka uppfinna hjulet på nytt.

Jag bestämde mig för att spela med två forwards igen och ligga lite lägre för att kontra. Istället för en balanserad inställning gick vi på försiktigt och kontring både hemma och borta framöver och det gav resultat direkt.

På de nästföljande 15 matcherna förlorade vi bara en(!) enda och klättrade till 11:e plats i tabellen med fem omgångar kvar.
Will Grigg seglade ifrån i skytteligan och ledde överlägset med sina 24 mål på 39 matcher.
Curtis Jones och Chris Maguire hade gjort fina säsonger och hade båda lyckats skrapa ihop dubbelsiffrigt i assistkolumnen.

Nya spelare som högerbacken Lewie Coyle och målvakten Joe Lumley hade börjat hitta rätt i nordost och bidrog med starka insatser under våren.

De fem sista matcherna gav en 3-1-1 rad och Sunderland slutade till sist på 9:e plats i The Championship.

Efter säsongen när vi vann ligan, hade jag fått ändra min målsättning på spelarmötet, då spelarna ville satsa högre än att bara undvika nedflyttning och när det verkligen gällde under den tuffa perioden efter nyår, så slöt vi oss samman på ett otroligt sätt.

Will Grigg vann skytteligan på 29 mål, unge Luis Carbonell gjorde 13 sin första säsong i engelsk fotboll och där är jag väldigt nyfiken på vad som kan hända med en bra sommarträning och lite individuellt fokus nästa säsong.

En väldigt lyckad säsong som ger oss mod att bygga vidare för att kanske kunna blanda oss i snacket om uppflyttning nästa säsong.

Det blev som vanligt ett avslutande lagmöte och där föreslog jag att vi skulle satsa mot en mittplacering även nästa år.
Dels för att vi trots allt låg skrynkligt till under halva säsongen, men också för att inte sätta för höga krav den svåra andrasäsongen.
Spelarna gillade det upplägget och målsättningen nu är att bli ett etablerat mittenlag utåt.

Min privata målsättning är dock som alltid att bli bättre än året innan.

Med det sagt så ska scouterna ska skickas ut på nytt, taktiken och spelidén ska slipas vidare på, så ska vi se om inte Sunderlandfansen där uppe på Wearside kan få ytterligare hopp om att snart vara tillbaka i finrummet som kallas Premier League.

Ha´way the lads

Läs hela →
21 May

FMS ALLSVENSKAN

Av Tobias Hysén | Artiklar | 0 kommentarer
12 omgångar har spelats av Allsvenskan och det är bara en omgång kvar innan EM-uppehållet. Vi har fått en ny skytteligaledare och vi har dessutom en tränare som har fått lämna sitt uppdrag.


http://www.fmsweden....ost__p__1066635

Läs hela →
21 May

Skottland 2028

Av Fredrik ”Yayakolo” Selldén | Artiklar | 3 kommentarer
Skottland 2028
Det var fest på Amsterdam Arena när Ruud Van Nistelrooy placerade in 6-0. Holland hade fullständigt kört över Skottland och därmed kvalificerat sig till EM 2004. Trots förlusten stod den tillresta bortapubliken kvar hela matchen och sjöng och hyllade sitt landslag. Några timmar senare reste en dyster Graham Munro hem samma kväll till sitt Glasgow. Efter att Skottland hade vunnit första matchen i playoff så hade han varit förhoppningsfull. Han tömde sparkontot och reste ner till Amsterdam för att se sitt kära Skottland ta sig till EM men istället fick han bevittna en förnedring. Sent på natten klev han in i den lilla slitna lägenheten i utkanten av Glasgow till sin höggravida fru. Det dröjde bara några timmar innan paret blev tvungna att åka till sjukhuset och arton timmar senare föddes deras son Dylan Munro.

Dylan var sen med det mesta. Det tog tid innan han kröp, det tog tid innan han gick och det tog tid innan han talade. Graham som är uppväxt i fotbollsvärldens vidskeplighet trodde att förlusten på Amsterdam Arena satt i den lilla pojken och straffade honom. Familjen Munro hade inte mycket, de kom från enkla familjer och de var fattiga. Varje månad var ett ständigt krig för att få mat på bordet och betala räkningar. Sådana saker tär på en familj och ett förhållande och plötsligt befann sig Graham på ett nattåg till norra Skottland med sin lille son Dylan utan att egentligen förstått hur det kunde gå så långt. Graham flyttade upp till sin gamla mamma i den lilla staden Dingwall och 10-åriga Dylan skrevs in i fotbollsklubben Ross County. Det skulle bli en nystart för Graham och hans son.

Graham fick jobb på ett sågverk i Dingwall och åren gick. Dylan blev äldre och växte mer och mer på fotbollsplanen. Graham jobbade långa dagar i veckorna och tog så många extratimmar han kunde så att han på helgerna kunde befinna sig med Dylan på Global Energy Stadium och sjunga fram Ross County. Lika lite som Graham förstod att hans förhållande var på att braka med sin exfru så hade han helt missat vilken framfart Dylan gjorde iförd sina fotbollskor. Den 10e september 2020 fick Graham en rad ryggdunkningar av sina vänner på läktaren och en tår föll ner för hans kind när 16-årige Dylan hoppade in i den 88e minuten som anfallare. Dylan han inte mer än att nudda bollen två gånger på defensiv planhalva men det var ändå en stolt far som gick hem i mörkret tillsammans med sin son. Dylan Munro skulle spela ytterligare en match den säsongen för A-laget men framförallt skulle han göra stor succé i U19-laget. Han gjorde ett så stort avtryck att Newcastle United la upp ett kontraktsförslag sommaren 2021. Det fanns egentligen ingen tvekan. Graham och Dylan bytte norra Skottland mot norra England.

Karriären tar fart
Åren gick och Dylan Munro bytte Newcastle mot Fulham och en chans att få spela A-lagsfotboll på riktigt. Hans första säsong gick så pass bra att han den 27e mars blev belönad med en uttagning i den skotska landslagstruppen i en träningsmatch på Easter Road mot Estland. Bland de 20 tusen på läktaren stod Graham och såg sin 20-åriga son kliva ut i den skotska landslagsdressen. Det var första gången han hade sett Skottland live sen förlusten mot Holland. Då såg han en Ruud Van Nistelrooy göra ett hattrick, den här gången fick han se sin son göra tre mål och sänka Estland på egen hand. Det tog 10 minuter för Dylan att göra tre mål i första halvlek och skriva in sig i alla skottars hjärta. Tre år senare har Dylan bytt Fulham mot Liverpool och Skottland inleder kvalet mot EM 2028 och det är väl där hela vår berättelse egentligen börjar.

Skottland hamnade i en kvalgrupp med Nordirland, Schweiz, Litauen och Montenegro. En väldigt tacksam grupp på förhand och det hela började bra när man besegrade Nordirland med 1-0 efter ett mål från Dylan Munro i den 89e minuten. Skottland förlorade inte en match i kvalet och Dylan gjorde två mål till. Skottland var klara för EM 2028 i Italien och Dylan Munro skulle göra sitt första mästerskap. Det var dock ingen Dylan Munro i toppform som reste till Italien sommaren 2028. Han hade en svag säsong bakom sig i Liverpool med enbart 12 matcher och en del skador. Han hade heller inte fått till det i landslaget och diskussionen i Skottland var ifall Dylan verkligen borde spela från start eller om man borde satsa på andra anfallare istället.

EM 2028 i Italien
Skottland lottades mot Irland, Tjeckien och Österrike och Skottland kom med ett lag vars stjärnor var en formsvag Dylan Munro (Liverpool), anfallaren Graham Davidson (Hearts), mittfältaren Jon Proud (Chelsea men utlånad till Porto) samt yttern Josh McPake som precis skrivit på för Dortmund i Tyskland. Det var ett ungt lag som leddes av Steve Clarke. Skottland inledde mot Österrike och redan efter 11 minuter hade Adrian Grbic gjort 1-0 på San Nicola i Bari. Österrike fortsatte starkt och ledde i halvtid. Steve Clarke valde att byta in den petade Dylan Munro och 24-åringen behövde bara 10 minuter på planen innan han både hade kvitterat och avgjort matchen för Skottlands del som gick segrande ur premiären. I den andra matchen mot Irland hamnade man i underläge igen. Michael Obafemi gav Irland ledningen efter 21 minuter innan Graham Davidson och Dylan Munro gjorde varsitt mål och vände matchen återigen. Allt upprepade sig i tredje matchen mot Tjeckien då Cerny gav Tjeckien ledningen innan Dylan Munro och Graham Davidson klev in i matchen igen. Tre raka segrar i gruppspelet skickade ett Skottland raka vägen till åttondelsfinal.

Gruppspel
Skottland-Österrike 2-1 Munro x2
Skottland-Irland 2-1 Davidson, Munro
Skottland-Tjeckien 2-1 Davidson, Munro


Slutspel
Överraskningen Skottland skulle möta förhandsfavoriterna Tyskland i åttondelsfinal på Luigi Ferrari. Skottland rivstartade direkt och efter tre minuter hade Dylan Munro runnit igenom och gjort 1-0 inför en sjungande skotsk publik. 40 sekunder senare tog Dylan vara på ett misstag från tyskarna, snodde åt sig bollen och med en välplacerad chip kunde han göra 2-0 för Skottland. Efter 18 minuter borrade Ryan Christie in en frispark och plötsligt ledde Skottland med hela 3-0 mot Tyskland. Billy Gilmour kapade en tysk tidigt i andra halvlek och fick rött kort direkt vilket gav Tyskland ny energi. Anfallaren Karl Pellowski gjorde 3-1 och 3-2 och det blev nervöst bland skottarna. Tyskarna tryckte på ordentligt men Skottland höll emot och kvalificerade sig till kvartsfinal.

I kvartsfinalen väntade Frankrike som hade ett väldigt starkt lag. Fransmännen hade precis slagit ut Wales i åttondelsfinal med 5-0 och såg Skottland som en drömmotståndare. Matchen började jämn där Frankrike hade ett rejält övertag. Gång på gång sattes Manchester Citys stjärna Kylian Mbappe i lägen men han missade. Istället var det Skottland som tog ledningen genom mittfältaren John Proud. Det var något underligt i matchen och det är sällan jag sett ett lag falla ihop på det sättet. Efter att Proud gav Skottland ledningen trodde alla att Frankrike skulle växla upp men istället blev det helt tvärtom. Fransmännen tappade huvudet, tog två röda kort och kunde med ilska i blicken se John Proud göra ytterligare ett mål och skicka Skottland till semifinal.

Semifinal
Solen glittrade på ett fullsatt San Paolo när spelaren stegade in på planen. Det var ett öronbedövande ljud. De skotska fansen hördes starkast i kampen på läktarna och de holländska försökte tappert kontra. Skottland mot Holland i semifinal i EM 2028 i Italien och Graham Munro stod på läktaren och sjöng så lungorna gjorde ont med sin tröja med nummer 11 “Munro” på ryggen. Senast han såg sitt Skottland möta Holland hade det varit med en stor sorg. Det var bland det hemskaste han hade upplevt och ledde till att han inte såg sitt landslag spela igen på över 20 år. Ikväll brydde han sig inte om det förflutna. Ingenting spelade mer roll än att han skulle stå där på läktaren och sjunga in sin son på den gröna fotbollsplanen. 24-åringen hade tagit hela Europa med storm och ledde skytteligan i mästerskapet med sina sju mål. Pappa Graham hade rest runt i Italien på varje match och med stolthet i blicken följt vartenda steg Dylan tog.

Matchen blåstes igång till ett otroligt jubel och Dylan Munro satte in en tackling på en holländsk spelare tidigt och eldade igång publiken. Skottarna var fulla av adrenalin och gick in stenhårt i varje duell. Först verkade holländarna lite chockade men ju mer tiden gick, desto mer tog de sig tillbaka in i matchen med ett fyndigt passningsspel. När Holland hade en frispark strax utanför straffområdet blundade Graham och kunde bara höra rösterna från de nervösa fansen omkring sig och förstå att bollen inte gick i mål. Holland fortsatte spela snabbt och fyndigt och Graham fortsatte att blunda i viktiga situationer. Skottland försökte hitta luckor att kontra men Holland var en storlek större. Matchen gick och Holland fortsatte styra spelet, skapa de heta målchanserna och Skottland försvarade sig tappert. När klockan tickade upp mot minut 84 skedde något magiskt. Ett sånt där ögonblick där allting bara stannar och etsar sig fast i allas näthinnor för evigt. Jack McPake skickade upp bollen till Dylan Munro som vände bort sin försvarare. Han fortsatte att avancera på motståndarnas planhalva och drog sedan iväg ett skott från nästan 25 meter som skruvade sig bort från målvaktens händer och in i bortre krysset. San Paulo exploderade. Graham grät. Dylan sjönk ner på knä med blicken mot skyn och hans lagkamrater firade. Några minuter senare ljöd slutsignalen och Dylan Munro rusade bort mot långsidan för att förenas med sin gråtande far. Spöket från förr var borta. Holland var knäckta och Skottland var i final!

Final
San Siro ekade när hemmanationen sjöng sin nationalsång. De italienska spelarna hade stolthet i blicken. De hade spelat fantastiskt hela turneringen och stod nu i final inför hela nationen. Det fanns en respekt för Skottland och många italienska journalister höjde varningens finger för att gå i samma fälla som Tyskland, Frankrike och Holland hade gjort. De höjde ett varningens finger för skyttekungen Dylan Munro och vad som skulle hända om försvaret tappade koncentrationen bara för en sekund mot honom. Det var en stor dag för Italien, men kanske en ännu större dag för Skottland. Att gå från att ha ett ungt och spännande lag som äntligen kvalificerat sig till ett mästerskap till att plötsligt vara i final var ett stort steg som nästan kunde vara taget från en Buster-tidning.

Skottland gav verkligen allt i final. Dylan Munro slet på topp, John Proud tog upp kampen på mittfältet och Jake McPake snurrade runt på sin kant. Försvaret offrade sig i alla möjliga situationer och blockade avslut efter avslut från ett finurligt och passionerat italienskt anfall. Hela mästerskapet hade Skottland ridit på en våg av slit och skicklighet men den här gången skulle det inte räcka hela vägen. Den här berättelsen har inget askungslut där killen från en fattig del av Glasgow, uppväxt i en trasig familj och från ingenstans ska få lyfta EM-pokalen. Jag hade önskat att det blev så, men istället var det Italien som med kvarten kvar gjorde 1-0 och hemmanationen fick vinna mästerskapet inför 76 000 åskådare.

Efterspelet
Dylan Munro utsågs till mästerskapets bästa spelare och vann guldskon med sina åtta mål. Efter EM-slutspelet så skrev Dylan Munro på för Real Madrid i Spanien. Han ledde Skottland till VM 2030 där man tog sig hela vägen till en semifinal innan man förlorade mot Portugal och sedan även förlorade bronsmatchen mot Tyskland. Dylan Munro utsågs återigen till turneringens bästa spelare och vann guldskon med sina fantastiska 11 mål. 2032 hade han bytt Real Madrid mot Chelsea och ledde sitt Skottland i EM 2032 som lagkapten. Ytterligare en gång föll man i semifinal och återigen blev Munro utsedd till mästerskapets bästa spelare och vann guldskon på sina sju mål. Det blev inga titlar för Dylan Munro i den skotska landslagströjan, men han lyckades leda sitt land på sina bara axlar till final EM 2028, bronsmatch VM 2030 och semifinal 2032. Han blev utsedd till mästerskapets bästa spelare i alla tre turneringarna och sågs vid denna tid som en av världens bästa anfallare. Dylan Munro föddes dagen efter hans far Graham hade sett sitt Skottland blivit förnedrat av Holland med 6-0 2004. 24 år senare fick Graham stå på San Paolo och se Dylan sänka Holland med ett magiskt mål i slutminuterna och ta Skottland till en EM-final.

Dylan Munro
20/21 Ross County - 2 matcher, 0 mål
21/22 Newcastle - 0 matcher
22/23 Newcastle - 0 matcher
23/24 Fulham - 21 matcher, 2 mål (championship)
24/25 Fulham - 40 matcher, 16 mål (championship)
25/26 Fulham - 41 matcher, 19 mål (championship)
26/27 Liverpool - 12 matcher, 3 mål
27/28 Liverpool - 12 matcher, 0 mål
28/29 Liverpool - 7 matcher, 0 mål
28/29 Real Madrid - 17 matcher, 6 mål
29/30 Real Madrid - 18 matcher, 7 mål
30/31 Real Madrid - 22 matcher, 10 mål
31/32 Chelsea - 32 matcher, 22 mål
32/33 Chelsea - 25 matcher, 16 mål
33/34 Chelsea - 21 matcher, 4 mål
34/35 Chelsea - 31 matcher, 16 mål
35/36 Chelsea - 17 matcher, 12 mål
36/37 Juventus - 33 matcher, 19 mål (pågående säsong)

138 landskamper/117 mål


Titlar
EM 2028 - silver
Champions League 2028 - vinnare
Spanska Cupen 2031 - vinnare
Champions League 2031 - vinnare
Premier League 2032 - Chelsea
FA Cupen 2032 - Chelsea
Premier League 2034 - Chelsea


Individuella priser
Årets spelare i Championship - 2025
Årets skyttekung i Championship - 2026
Bästa spelare i EM - 2028
Guldskon i EM - 2028
Bästa spelare i VM - 2030
Guldskon i VM - 2030
Bästa spelare i EM - 2032
Guldskon i EM - 2032
Årets spelare i Nations League - 2033

Läs hela →
20 May

Fabians Blogg

Av Fabbe | Artiklar | 0 kommentarer
Är vi intresserade av upplevelsen eller fotboll?

Då var vi igång igen. Fotboll har spelats, och åsikterna har spretat. Var det verkligen fotboll vi såg?

Ja, det är klart att det var fotboll vi såg. 22 spelare sparkade på en boll och det tävlades äntligen igen. Mer än så behöves egentligen inte för att det ska vara fotboll. Själv jämförde jag det lite som att se en match i division fem med bättre spelare. Och jag älskar att kolla på matcher i gärsgårdsserierna. Det gjorde att jag personligen inte hade några som helst problem att uppskatta de matcherna jag tittade på i helgen. Köln-Mainz var enligt mig den mest underhållande av de jag såg, och var överlag en väldigt trevlig match. Vad jag dock märkt är att det finns de som inte alls tycker som jag. ”Detta är inte fotboll, fotboll tillhör supportrarna på läktaren”, ”Detta intresserar mig inte alls” och ”Jag stängde av efter 65 minuter” är saker som man både hört och läst på sociala medier. Och det har aldrig varit tydligare att vi går in med helt skilda värden när vi ska se en fotbollsmatch på TV. För att hårddra det så handlar det om man går in med inställningen av att njuta av fotboll, eller njuta av en upplevelse. För mig är en crossboll alltid en crossboll oavsett om det är publik som står och sjunger samtidigt. Jag har inga som helst problem att uppskatta en match utan publik om jag vet att det är det som erbjuds. Även om själva upplevelsen är annorlunda.


Missförstå mig rätt nu, det är klart att en fotbollsmatch på en fullsatt arena alltid tillför en extra dimension. Det tror jag alla i hela världen är överens om. Men jag ser hellre en match utan publik än ingen match alls. Och som det är nu så är ju alternativet att flertalet klubbar går i konkurs om matcherna spelas, och då har ju supportrarna ingen klubb att sjunga fram när publik väl tillåts igen.

———————————
Överlag tycker jag helgens matcher bjöd på en hel del trevliga inslag. Union Berlin spelade bra mot Bayern München, även om det tillslut blev förlust. Schalke var precis så dåliga som man tänkte att de skulle vara, och Haaland var precis som Haaland är. Ung, dryg och helt jävla fantastisk. Dessutom kände jag nästan att jag saknat diskussionerna om VAR som visade upp sig direkt igen. Fotbollen är tillbaka - som vi har längtat!
———————————-
Nu väntar vi bara att övriga ligor ska följa efter vilket bara känns som en tidsfråga. Det är bara i Sverige vi kommer få vänta längre då fotboll likställs med sommaraktivitet som camping, strandtennis och kubb. Mitt tålamod med herr Tegnell börjar tryta, och jag hoppas bara att ett beslut inte dröjer allt för lång tid. Och att vi den här gången kan få lite klara besked - tack.

Läs hela →
19 May

TYSK-TISDAG MED KEVEN!

Av Keven Bader | Artiklar | 0 kommentarer
Tysken tyskar vidare i Tyskland med sitt Hertha Berlin. I vanlig ordning blandar Keven glädje med sorg och vi får dessutom syna en jätte som är på väg mot förfall, eller?

Allt detta och lite till finner du HÄR!

Läs hela →
EVANILSON

Född: 1999
Land: Brasilien
Klubb: Tombense (utlånad till Fluminense)
Position: Anfallare
Styrkor: Fysik, avslut, spel utan boll
Fot: Höger Längd: 193 cm
Kontrakt t.o.m: 2021

Jag tänkte att jag kör vidare på Brasilien-spåret även denna måndagen. Jag vet, jag vet, "kom på något nytt någon gång...", tänker ni säkert nu. Men det här är mitt område. Jag älskar brasiliansk fotboll och brasilianska fotbollsspelare. Dessutom är det alltid roligare att skriva om spelare som kanske inte riktigt är lika kända inom Sveriges gränser. Och denna måndagen tänkte jag fokusera på en anfallare i Fluminense som jag tror går en strålande framtid till mötes - nämligen Evanilson. Anfallaren spelar som sagt sin fotboll till vardags i Fluminense (utlånad ifrån Tombense) där han tillsammans med spelare som Marcos Paulo, Nenê och Wellington Silva utgör en väldigt sevärd och offensiv kvartett. Evanilson är en fysiskt stark anfallare, bra i luftrummet och att suga åt sig bollen felvänd, men är samtidigt väldigt skicklig teknisk och framförallt oerhört vass i djupledsspelet. Han är väldigt duktig på att läsa av när han ska ge sig av i djupled. Tidigare under året kom uppgifter om att inga mindre än Liverpool hade scouter på plats, och har haft så under en längre tid, för att titta på Evanilson. Än så länge har Liverpools intresse inte mynnat ut i någonting konkret, men jag räknar kallt med att Evanilson inom en snar framtid tillhör en bra europeisk klubb. I mina ögon hade en klubb som Lyon eller Porto varit ett mycket klokt steg för brassen. Lägg namnet på minnet.

Läs hela →
18 May

Premiär för FM-podden!

Av Peter Hecktor | Artiklar | 3 kommentarer
Nu är premiäravsnittet utav FM-podden ute!

I det första avsnittet hör ni Pontus Wernbloom och Tobias Hysén berätta om poddens vision och deras stora kärlek till FM. Ni får även ta del av vad för sorts tränare de är och om de skulle vilja bli coachade av sina FM-tränare.

Finns där poddar finns, trevlig lyssning!

Läs hela →
En introduktion till passningar, rörelse och överbelastningar. Extra fokus på Josep Pep Guardiola och förslag på hur du kan implementera vissa spelmönster från verkliga livet in i spelets värld.

Användaren Djuicer bjuder på en otroligt intressant långläsning!

Inlägget finner du HÄR!

Läs hela →
15 May

AW MED TOBBE

Av Tobias Hysén | Artiklar | 0 kommentarer
"On the river where they used to build the boats. By the harbour wall the place you loved the most."

Jag spelade i Sunderland säsongen 2006/07 och det året vann vi The Championship och gick upp i Premier League. Jag valde sen själv att ta mig hemåt igen för att spela för IFK Göteborg.

Efter att ha sett dokumentären ”Sunderland ´til I die”, kan jag för första gången önska mig tillbaka dit.
Jag kände ett extremt stort behov att få hjälpa klubben uppåt igen. Så jag bestämde mig där och då, jag ska göra det.
Jag ska se till att Sunderlands fans och staden ska få uppleva framgångar igen.
Det var så min Sunderland-save började.
Jag ska nu berätta om den och hur laget från den lilla staden i Nordöstra England, så smått börjar komma på fötter igen.


Tobias Hysén tog över som manager för Sunderland och målsättningen från klubben var glasklar, vinn League One, inte gå upp i The Championship, utan VINN League One.

Jag började med att tänka direkt på framtiden, ska vi vidare uppåt sen, måste det finnas antingen pengar, eller unga spelare att bygga laget kring, eller i den bästa av världar både och.

Mina två första värvningar blev därför Rasmus Wikström (född 2001) från IFK Göteborg och Isak Bergmann Jóhannesson (2003) från IFK Norrköping. Dessa två unga talanger vet jag kommer blomma ut till att bli landslagsspelare och skulle större klubbar komma efter dem senare, så kan jag sälja dyrt förhållande till inköpspriset.

Det finns givetvis en del väldigt bra spelare för League One i Sunderland redan, det märkte jag ganska snabbt, det handlar mer om att kapa lönekostnader, på de spelare som jag ändå inte tänker använda. Efter en genomgång av spelartruppen, var jag ganska på det klara med vad som behövdes och inte.

Jag sålde och lånade ut Charlie Wyke, Alim Özturk och Tom Flanagan, då de aldrig skulle få speltid i mitt Sunderland. Hårt, men bättre att vara ärlig från början. Jag lånade in Troy Parrott från Tottenham och Liam Millar från Liverpool.

För att vinna League One, tänkte jag att jag skulle spela 4-2-4 hemma, med breda yttrar och två hårt jobbande innermittfältare.
Det dök dock upp en tanke i huvudet, när jag fick ett tips från min käre vän Pontus Wernbloom om en taktik som såg så flippad ut att jag var tvungen att testa den på försäsongen.

Säsongen drog igång med träningsmatcher och även om den flippade taktiken verkade innebära ett väldigt stort bollinnehav, var det inte så att jag jublade framför datorn över resultaten.

Ömsom vin och ömsom vatten under försäsongen, men ändå mot lag med högre rykte, så det är klart optimismen som alltid finns när man tar över ett nytt lag, ändå fanns där.

Säsongen började helt fantastiskt, jag vann de 7(!!) första matcherna och skaffade mig en helt underbar buffert med poäng. Will Grigg och Chris Maguire som oftast spelade i den offensiva mittfältsrollen hittade varandra direkt och bidrog med målen och assisten.

Allt eftersom började dock den här formationen visa sig sårbar. När det började bli tätt matchande orkade inte spelarna riktigt spela på samma sätt och då började resultaten bli sämre.

Vi förlorade mot Oxford hemma i omgång 19 och helt plötsligt var Sunderland bara 4:a i League One och då var det ett vägskäl som hade nåtts.

Fortsätta med samma formation eller börja om och bygga nytt under det som då var ett litet uppehåll mellan två matcher.

Jag gick tillbaka till grundtanken och började spela 4-2-4 eller 4-4-2 med offensiva yttrar, kalla det vad du vill.

Det passade mina spelare mycket bättre, det blev mindre bollinnehav, men samtidigt en bättre balans och från att ha haft väldigt lite grönt på taktiktavlan, så blev både spelarna och resultaten gröna igen.

När jul och nyår hade passerat och transferfönstret öppnade igen, kunde jag konstatera att årets mest hektiska period tagit oss väldigt mycket närmare vårt mål. Sunderland ledde återigen League One och hade nu 4 poäng ner till tredjeplatsen.

Januari blev inte som vi tänkt, tanken var att stärka truppen, men istället blev det tvärtom.
Skador och avstängningar gjorde att januari blev helt fruktansvärt.
Endast två segrar av sju möjliga och det som såg så bra ut, så nu väldigt osäkert ut igen.

Om januari var en dålig månad, så visade killarna moral och tog sig i kragen i februari och mars.
Nio matcher gav åtta vinster och ett kryss och nu låg vi först i tabellen med hela åtta poäng ner till tredjeplatsen.
Det var väldigt jämnt på playoffplatserna och det gav mig en känsla av att de andra lagen skulle behöva ta poäng av varandra i slutet.

När april satte igång var det sex omgångar kvar.
Fyra segrar krävdes om lagen runt oss gick rent, men det gjorde dom inte och i den 42:a omgången av 44 var avancemanget till The Championship klart.

Vinsten hemma med 4-0 mot Peterborough satte igång ett fantastiskt firande inne i Sunderland. Det var två matcher kvar, men givetvis fick spelarna vara med och fira med fansen. Vi var tillbaka i landets näst högsta serie, men styrelsen var totalt iskalla när dom mötte upp mig på firandet på kvällen.

VINN SERIEN!!!

Sagt och gjort, två raka segrar till i omgång 43 och 44, innebar serieseger med god marginal ner till tvåan MK Dons.

Första målsättningen var klar, vi hade vunnit ligan, avancerat till The Championship och gjort det med bravur.

Will Grigg vann skytteligan med sina 19 mål och Chris Maguire vann assistligan med sina 17 assist.

Jon McLoughlin i målet höll hela 22 nollor och jag hade 7 spelare med i Årets Lag.

En allt som allt väldigt bra säsong och jag höll mitt avslutande lagmöte för säsongen där jag påminde spelarna om att hålla igång under ledigheten, för nästa säsong ska vi undvika nedflyttning.
Allt blev rött, jag hade underskattat spelarnas visioner och drivkraft helt. Spelarna var inte nöjda med att undvika nedflyttning, vi skulle minsann hamna i mitten av tabellen.
Jag älskade det, pudlade och gick med på deras målsättning.

Hur det gick? Ja det får ni veta nästa vecka

Läs hela →