Hoppa till innehåll

Kom ihåg mig
Användarnamn

Lösenord

[FM16-SR] This is my destiny

37 svar till detta ämne

#1   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 03 februari 2016 - 20:44


Postad bild


Strålkastarna på Craven Cottage kastade ljus över den mediokra tillika svårspelade gräsmattan. Matchuret tickade sakta upp mot den åttiofemte minuten och de närmare 25 000 åskådarna på plats var tudelade i sina känslor. Vissa dansade av glädje, andra forcerade ut diverse svordomar likt hagelskott mot spelarna, domarteamet och allt som rörde sig nere på planen medan en del av åskådarna bet på naglarna av nervositet och fruktan. Det var den fyrtiosjätte omgången av andradivisionen The Championship. En nervkittlande bottenstrid, där de båda lagen varit indragna under i stort sett hela säsongen, skulle äntligen nå sitt slut, men bara ett av lagen som möttes kunde hänga kvar. Seger krävdes för överlevnad, inget annat skulle räcka. Hemmalaget hade, med blott fem minuter kvar av matchen, övertaget i och med deras uddamålsledning men även i form av elva spelare mot gästernas tio. Ett korrekt utfärdat rött kort tre minuter tidigare hade decimerat gästernas spelarantal, det skulle med andra ord krävas mycket för att de skulle mäkta med det som krävdes för överlevnad, det vill säga först en kvittering och sedermera ett ledningsmål, men ingenting var över förrän domaren blåste av. I fotboll kunde nämligen allting hända, det visste Owen av egen erfarenhet.

Han satt bredvid en gråhårig, åldrad man iförd svart kostym, vit skjorta samt en vitblå slips. Den gamle mannen, som nyligen hade fyllt 70 år, utstrålade alla de känslor som publiken visade upp. Ena sekunden flög han upp ur stolen med optimism och förhoppning, enbart för att senare sjunka djupare och djupare ned i ren och skär besvikelse. Han svor åt domarna, åt tilläggstiden, som precis presenterats, åt allt och alla. Han menade inget illa egentligen, svordomar ingick inte i hans normala vokabulär, men idag hade passionen tagit över hans annars så rationella sätt att agera. Owen själv var en lugn och sansad man, åtminstone nu för tiden. Annat var det på fotbollsplanen, då kunde han accelerera i ilska och aggressivitet på bara någon sekund. Den tiden var dock över, inte för att han själv ville utan för att han tvingats till det. Efter fotbollskarriären hade han dittills ägnat sig åt diverse TV-jobb, men han hade länge känt att det inte passade honom. Det var för monotont, för förutsägbart, för tråkigt. Istället ville han återvända till de slitna gräsmattorna, till publikens jubel och eufori, till de känslor som han själv upplevt som spelare och som den kostymklädde mannen bredvid honom nu utstrålade. Om han inte kunde spela själv, då fick han ta andra, alternativa vägar för att uppnå dessa, vilket var den enskilt största anledningen till att han befann sig just där och då.

Postad bild


Bortalaget spelade till sig en hörna i slutminuterna. Den långe och gänglige målvakten sprintade upp likt en 100-meterslöpare för att öka lagets chanser till en kvittering. Hörnan skruvades in i smeten av spelare som stångades i hopp om att nå bollen. Efter vad som endast kan beskrivas som flipperspel inne i straffområdet landade till slut bollen hos gästernas mittback. Den annars så trubbige mittbacken fick till en överraskande bra träff med vänsterfoten och hela arenan, inklusive Owen och hans matchsällskap, höll andan inför vad som skulle ske härnäst. Bollen for iväg från mittbackens fot. Den färdades i ilfart mot målet där målvakten stod helt paralyserad och endast kunde göra likt alla andra spelare, nämligen att titta på. Det dova ljudet av bollen som prickade ribban och studsade ut igen väckte publiken och spelarna ur det transliknande tillstånd de hamnat i. Fru Fortuna hade varken varit på lagets sida denna gång eller under hela säsongen, något som skulle visa sig bli ytterst kostsamt. Kort därefter blåste domaren av matchen. Hemmalaget hade greppat det sista halmstrået och säkrat nytt kontrakt till nästkommande säsong. För gästerna var det raka motsatsen. Den kostymklädde mannen bredvid Owen var märkbart tagen av stunden. Han försökte hålla borta tårarna men det var omöjligt, hans värsta mardröm hade precis blivit till verklighet. Owen blickade bort mot bortasektionen där flera personer, män och kvinnor både unga och gamla, dröjde sig kvar. Många grät, andra skrek ut i ren ilska, andra applåderade spelarnas tappra försök. Nu väntade en tuff period, inte bara för supportrarna utan även för Owen, som redan började känna en viss oro och ånger över vad han faktiskt gett sig in på.


#2   Alex Grecco

    Favorit

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPip
  • 1 704 Inlägg:
  • Favoritlag:Manchester United,Panathinaikos

Postad 03 februari 2016 - 20:47

Detta kommer följas!

#3   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 04 februari 2016 - 13:13


Postad bild


Dagen efter matchen anlände Owen till klubbens träningsanläggning Euxton Lane. Duggregnet föll från den gråmulna himlen och landade på hans mörka kavaj, något han mindes som ett typiskt Manchester-väder. Med snabba steg nådde han det nyrenoverade kontorets entrédörrar. Kontoret låg beläget några stenkast ifrån träningsplanerna, han kunde höra hur något av klubbens ungdomslag tränade en bit bort. Trots att han bott i den närliggande staden Manchester i snart tio år hade han aldrig varit i den här staden tidigare, åtminstone inte för något annat än de fåtal bortamatcher han var frisk nog för att spela under sin aktiva spelarkarriär. Glasdörrarna öppnades inifrån av en ung man iförd en kostym med klubbens emblem på vänstra bröstet. Owen välkomnades av den unga mannen, som presenterade sig som Nick, och leddes vidare in i byggnaden mot en konferensliknande lokal. Därinne satt den äldre mannen från gårdagen väntade. Eddie, som den äldre mannen hette, öppnade dörren till lokalen och sträckte glatt fram sin hand för att hälsa. Owen tog hans hand och log. De kallpratade om gårdagen, som Eddie fortfarande ältade över, men fokuset riktades snabbt från dåtid till dels nutid men framförallt till framtiden.

"Jag hoppas att nedflyttningen inte ändrar din uppfattning om jobbet, Owen", sa Eddie med en blandning av optimism och pessimism i rösten. Owen erkände att det hade blivit ett mycket tuffare beslut att ta i och med resultatet från gårdagen, men samtidigt förklarade han att han sporrades av utmaningen både han och klubben stod inför. Det positiva beskedet fick Eddie att skina upp. Det hade varit en väldigt tuff tid för honom på sistone, det syntes på de närmast enorma påsar han hade under ögonen, troligtvis orsakade av många nätter utan sömn. Kräftgången i tabellen var lite av kronan på verket för klubben, fast i negativ bemärkelse. Man upplevde sin värsta period på närmare tjugofem år. Ekonomin var körd i botten, ett transferembargo hängde över klubben och skandalerna avlöste varandra. Det var inte värdigt en gammal klassisk Premier League-klubb, det var både Eddie och Owen övertygade om. Det skulle krävas ett enormt arbete och en hel del tur för att styra det sjunkande skeppet på rätt köl, och kanske var det dumdristigt för båda parter att tro att en person utan tidigare tränarerfarenhet skulle kunna ordna upp det. I ärlighetens namn hade klubben inget val. Det fanns direkt inte ett överflöd av tränare som var intresserade att ta sig an vad många skulle kalla ett "självmordsuppdrag". Att Owen ens var den enda riktiga kandidaten till jobbet berodde mest på slumpen än något annat, det visste han.

Postad bild


Eddie tog fram en bunt med papper han förberett inför mötet. Det innehöll allt Owen behövde veta för sitt kommande uppdrag, förutsatt att han faktiskt skulle tacka ja. Kontraktslängden sträckte sig över nästa säsong, sammanlagt ett helt år framåt i tiden, något som samtliga parter var belåtna med. Owen skulle få en säsong på sig att bli varm i kläderna som tränare medan klubben slapp långvariga utgifter för något man inte var helt säker på skulle fungera. Därefter skulle de båda parterna få chansen att utvärdera huruvida en fortsättning var rimlig eller inte. Ekonomins begränsningar gjorde det omöjligt för klubben att erbjuda Owen något större spelrum på transfermarknaden. Istället skulle han bli tvungen att rensa den befintliga truppen på spelare med för stora löner, allt för klubbens överlevnad. Owen visste att det skulle bli en enorm utmaning, men han både hoppades och trodde att han var rätt man för jobbet, annars hade han inte nappat på det erbjudande som Eddie, av en slump, presenterat för honom drygt en månad tidigare när de stött på varandra under en match. Till Eddies stora glädje förklarade Owen efter några minuters fundering att han var redo att skriva på kontraktet. Kulspetspennan sträcktes fram, Owen greppade tag om den och signerade kontraktet som placerats framför honom. Nu fanns det ingen återvändo, frågan var bara om han hade tagit det första steget mot en lång, framgångsrik karriär eller om det var början på slutet för hans tränardröm.



#4   Yayakolo

    Manager

  • Moderator
  • 4 013 Inlägg:
  • Yrke:Student
  • Tränar:Fotboll

Postad 04 februari 2016 - 14:46

Du vet att jag följer berättelser likt denna. Go Go Go!

#5   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 05 februari 2016 - 16:15


Postad bild


Owen förde kaffemuggen mot läpparna och drack försiktigt av det varma innehållet. Samtidigt pratade personen som satt mittemot honom med kameramannen för att få till den bästa vinkeln för den stundande intervjun. Det var långt ifrån en ovan situation för Owen att prata framför en kamera. Efter en tid som fotbollsexpert på brittiska sportkanalen BT Sport hade han mer eller mindre vant sig, även om det självklart hade känts aningen nervöst till en början. Nu skulle han dock inte intervjuas som expert. Istället skulle han intervjuas av klubbens egna medieavdelning för första gången någonsin som manager för ett professionellt fotbollslag. Mannen framför honom, som tidigare presenterat sig som klubbens presstalesman Liam Thornhill, gavs klartecken från kameramannen att inleda intervjun om några sekunder. Liam nickade förstående samtidigt som han gick igenom innehållet i sina papper för sig själv en sista gång. Kameramannen gestikulerade med sina fingrar att nedräkningen började nå sitt slut. 3-2-1-Go. Liam välkomnade supportrarna till intervjun och förklarade vilket privilegium det var för honom och för klubben att presentera Owen Hargreaves, mångfaldig landslagsman tillika tidigare Champions League-vinnare med både Bayern München och Manchester United, som ny manager för Bolton Wanderers. Efter introduktionen inleddes intervjun med frågor om varför just Bolton blev Owens första klubb som manager samt vad supportrarna kunde förvänta sig av laget till kommande säsong.

- Jag har alltid tyckt att Bolton Wanderers är en väldigt charmig och fin fotbollsklubb. Genom historien har många, närmast ikoniska, spelare burit den vita matchtröjan, inte minst legendarer som Nat Lofthouse och Jay-Jay Okocha, och det har alltid varit roligt att följa laget. Min far Colin spelade för klubben under sin aktiva karriär vilket självklart har påverkat mina känslor för klubben i positiv bemärkelse. När klubbens ägae Eddie Davies kontaktade mig med erbjudandet om att bli manager till den kommande säsongen blev jag både chockad och stolt. Jag hade inte haft några som helst tankar på att bli manager innan men sedan den dagen har jag längtat efter att stå vid sidlinjen och leda en fotbollsklubb. Jag vill föra Bolton Wanderers in i en ny, framgångsrik era och jag känner att förutsättningarna helt klart finns för att göra det, även om det kommer krävas mycket från samtliga i klubben. Det har varit en turbulent tid på sistone och jag lider med alla som är associerade med klubben efter nedflyttningen till League One, men jag vill försäkra er alla om att jag ska göra allt som står i min makt för att föra klubben hem till Premier League igen, det är där Bolton hör hemma. Det kommer inte gå smärtfritt men allt jag önskar är tålamod.

Postad bild


Intervjun fortsatte med frågor om allt från Owens tid som aktiv fotbollsspelare, där skadorna oundvikligen hamnade i centrum, till frågor om Owens första intryck rörande det första mötet med spelartruppen, som ägt rum på morgonen. Femton minuter hade närmast flugit förbi när intervjun rundades av. Liam tackade på Owen för intervjun och tittarna för visat intresse. Därefter väntade en tradition som alla nya tränare på de brittiska öarna fick uppleva, nämligen att fotas nere vid hemmaarenans gräsmatta tillsammans med klubbens officiella supporterhalsduk. Tillsammans med Liam och kameramannen, som nu bytt filmkameran mot en fotokamera, promenerade Owen ut på Macron Stadium, som arenan numer hette efter att avtalet med den förre arenasponsorn Reebok nått sitt slut. Gräsmattan var långt ifrån optimal för att spela fotboll på, vilket inte var så konstigt efter en lång säsong, men det fick ändå Owen att känna en viss form av optimism och glädje. Fotbollsplaner hade haft den inverkan på honom så länge han kunde minnas. Samtidigt som kamerablixten smattrade poserade han med Bolton-halsduken över sig. En känsla av förväntan smög sig på honom, nu längtade han mer än någonsin på att få promenera ut på gräsmattan till supportrarnas passionerade sång. Han skulle behöva vänta två och en halv månad, men han kände på sig att det skulle vara väl värt väntan.


#6   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 07 februari 2016 - 00:42


Postad bild


En efter en gled klubbens styrelsemedlemmar in i konferenslokalen där mötet strax skulle inledas. Owen, som var den enda personen utanför styrelsen inbjuden till mötet, satt lugnt och komfortabelt på en av de åtta kontorsstolarna med en kopp nybryggt, svart kaffe och ett anteckningsblock med penna placerat på mahognybordet framför sig. Han hade varit manager för klubben i fjorton dagar och njöt av sin återkomst till fotbollen, även om det var långt ifrån problemfritt. Det största problemet skulle just adresseras på mötet. Ekonomin var ett ämne som lämnade en hel del att önska för samtliga i klubben. Alla visste att det var illa, men ingen, utom klubbens ägare Eddie Davies och de ekonomiansvariga, visste hur illa ställt det faktiskt var. I hopp om att lägga alla kort på borden kallade Eddie in samtliga sex styrelsemedlemmar och Owen till mötet. Nu skulle alla järnridåer lyftas upp och sanningen skulle fram. Eddie, som var märkbart tagen av innehållet i hans planerade presentation, välkomnade samtliga till mötet, tackade för att de anlänt och tog bladet från munnen.

- Jag ska inte linda in det utan jag ska vara helt uppriktig. Bolton Wanderers blöder ekonomiskt. För första gången någonsin börjar jag frukta för klubbens framtida överlevnad. Vi har skulder upp över öronen, skulder som på sikt kommer försätta klubben i konkurs om ingenting drastiskt händer snart. Jag hade ett möte med banken så sent som igår. Vi kom överens om en betalningsplan som sträcker sig fram till 2025. Varje månad fram tills dess tvingas vi betala tretton miljoner kronor, mindre än så kunde jag inte förhandla ned det till. På kort sikt kan vi hantera det, det finns fortfarande en del pengar kvar sen tidigare, men på lång sikt har vi ingen som helst möjlighet att hantera det. Enligt klubbens ekonomiavdelning kommer vi i denna takt hamna över hundra miljoner minus i saldot om två säsonger. Ännu värre kommer det se ut därefter. Något måste verkligen ske. För att få bukt med detta problem har jag beslutat att spelarlönerna måste skäras ned. I dagsläget ligger vi över den nya lönebudgeten med drygt en och en halv miljon. Samtliga spelarkontrakt som går ut om två veckor kommer att brytas, det finns inget annat alternativ. Jag vet att du, Owen, försökt förnya några av kontrakten men spelarna kommer att meddelas att de inte kommer bli erbjudna nya kontrakt. Likaså måste vi börja lyssna på potentiella spelarbud. Förstå mig rätt, vi kommer inte aktivt att försöka sälja våra bästa spelare, men vi måste åtminstone lyssna på de konkreta bud som vi får in på samtliga spelare. Jag önskar att läget var annorlunda, men det här är verkligheten Bolton Wanderers lever i just nu. Vi gör detta för att överleva.

Postad bild


Owen blickade ned i sitt anteckningsblock. Självklart var han besviken, men samtidigt förstod han innerst inne att detta skulle komma förr eller senare. Eddie hade varit hundraprocentigt ärlig redan från deras första kontakt när det gällde klubbens ekonomiska bekymmer. Det hade inte hindrat Owen från att ta sig an utmaningen då och det skulle inte hindra honom från att ta sig an utmaningen nu. Eddie delade ut tre utskrivna A4-sidor till samtliga närvarande på mötet. På dessa papper stod samtliga kontrakterade spelare och ledare uppställda med deras nuvarande lönesituation. Tillsammans gick Owen, Eddie och styrelsemedlemmarna igenom spelare för spelare vilken åtgärd, om någon, som skulle krävas för att åtminstone försöka rätta till den trassliga situationen som klubben befann sig i. Många spelare fick strykas. Spelare med landslagserfarenhet tvingades lämna, spelare som vuxit upp med och fostrats i klubben skulle få ett dystert besked. När samtliga spelare gåtts igenom skulle Owen ha femton A-lagskontrakterade spelare att tillgå. Nitton spelare skulle släppas. Det kändes surrealistiskt. Otänkbart. Otroligt. Innan mötet avslutades gavs dock ett positivt besked för Owens del. Han skulle ges tillåtelse att värva spelare som var klubblösa, men enbart för minimala lönekostnader. Ingen av de nya spelarna fick tjäna mer än 100 000 i månaden, allra helst skulle de inte ens tjäna hälften av det. Det var inte mycket, men det var i alla fall något att glädjas åt efter en kavalkad av negativa besked.


#7   Jaer001

    Lagkapten

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPip
  • 1 434 Inlägg:
  • Ort:Kungälv
  • Yrke:Student
  • Favoritlag:Manchester United

Postad 08 februari 2016 - 05:20

Följs givetvis!
We'll never die

#8   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 08 februari 2016 - 17:58


Postad bild


Owen öppnade upp lokaltidningen The Bolton News hemsida på laptopen i sitt kontor. Han möttes av en snålt designad hemsida där bekanta ansikten prydde förstasidan. Sportjournalisterna på tidningen målade upp nyheten om att flertalet av klubbens bäst betalda spelare tvingats lämna på grund av den krisstämplade ekonomiska situationen som en katastrof. Darren Pratley hade sålts till Bristol City, Liam Trotter var mitt uppe i en flytt till Huddersfield, Gary Madine hade skeppats iväg till Sheffield United och Filip Twardzik hamnade i skotska Ross County, fyra försäljningar som genererade nödvändiga miljoner både i övergångssummor och i minskad lönebudget, men som tidningen rubricerade som potentiellt ödesdigra förluster i klubbens jakt på en återkomst. Utöver de fyra affärerna fick sexton spelare, däribland Emile Heskey, Paul Rachubka och Stephen Dobbie, det dystra beskedet om att de inte fick förnyat kontrakt till den kommande säsongen. Laget hade bevisligen försämrats avsevärt i kvalitet men lönerna, som tidigare överskridits med närmare en och en halv miljon, hade nu åtgärdats till det bättre. Faktum var att det nu faktiskt fanns utrymme för eventuella förstärkningar, något som lokaltidningen ännu inte snappat upp.

Med ett knapptryck stängde Owen ned webbläsaren och försatte datorn i viloläge. Istället tog han upp sin telefon, öppnade kontaktboken och scrollade ned till namnet Kevin Wilson. Kevin var en agent som representerade flera av spelarna i laget, däribland de talangfulla Josh Vela, Max Clayton och Zach Clough. Owen hade träffat Kevin en handfull gånger dittills under den knappa tiden han spenderat som klubbens tränare och de hade kommit bra överens, såpass bra överens att de bytte varandras nummer i hopp om att samarbeta i framtiden. Kevin var en erfaren fotbollsagent med stort kontaktnät på och omkring de brittiska öarna. Om det var någon som unga, hungriga klienter utan stora lönekrav som var redo att ta chansen i en klassisk klubb som Bolton så var det Kevin, åtminstone var det vad Owen intalade sig själv samtidigt som han tryckte på den gröna samtalsknappen på sin telefon. Han ringde upp Kevin och informerade honom om klubbens behov, primärt sökte Owen en innermittfältare och en yttermittfältare men en målvakt behövdes också, varpå Kevin förklarade att han skulle återkomma med en lista över potentiella namn så fort han kunde. Sagt och gjort, en stund senare plingade det till i Owens telefon. Signalen förkunnade att ett mejl hade anlänt. Owen öppnade upp mejlet och började skumma igenom de sju namn som Kevin föreslagit. Samtliga namn vidarebefordrades till klubbens scout, Jim Melrose, som ombads undersöka spelarna och ge sina rekommendationer.

Postad bild


Ett fåtal dagar senare hade Jim Melrose sållat ned de sju spelarna till tre. Trion Anthony Forde, Iain Vigurs och Danny Rogers, samtliga klienter hos Kevins spelaragentur och utan permanenta klubbar, erbjöds att träna med klubben. Samtliga spelare accepterade gladeligen erbjudandet och anslöt till klubbens träningsanläggning, redo att imponera med mål att skriva permanenta avtal. Owen, som för dagen fördelade träningssysslorna till klubbens assisterande tränare Steve Walford, tog plats vid sidan av träningsplanen för att titta på och skapa en egen bild av de tre nytillkomna spelarna. I samband med att Steves övningar avlöpte varandra antecknade Owen ivrigt i sitt anteckningsblock. Iain Vigurs, skotsk innermittfältare, imponerade mest, men både yttermittfältaren Anthony Forde och målvakten Danny Rogers, båda irländare, höll en jämn nivå med klubbens befintliga spelare. Det dröjde inte länge innan Owen insåg att samtliga tre spelare var av stort intresse och han blev snabbt mån om att kontrakterade alla tre. Det skulle inte dröja lång tid innan killarna tillhörde Bolton Wanderers, det skulle han se till.


#9   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 09 februari 2016 - 16:11


Postad bild


Det stillsamma ljudet av sångerskan Didos stämma gav rummet ett behagligt lugn. Owen satt i sin läderfåtölj, avnjöt ett glas rött vin och stirrade med intensiv blick på namnen han formerat på pappret han hade i knäet. Tjugo namn fanns uppskrivna, alla tillhörde klubbens A-trupp. Om mindre än sexton timmar skulle domaren blåsa igång premiärmatchen mot Colchester och Owen hade ännu inte valt ut startelvan. Det var det svåraste med att vara tränare tyckte han, att endast välja ut elva spelare och förpassa resten till bänken eller, ännu värre, läktaren. Vissa namn var givna, andra desto mer oprövade. Endast en spelare, vice-kaptenen Jay Spearing, hade tvingats lämna återbud till premiären. I Jays fall handlade frånvaron om en axelskada, som potentiellt skulle hålla honom borta i minst en månad till, något som onekligen oroade Owen. Den forne Liverpool-talangen var en vital del på det tremannamittfält han ville formera, nu fick han klara sig utan honom och det kryllade direkt inte av tänkbara ersättare. För att slutligen plocka ut de elva spelare som, förhoppningsvis, skulle leda Bolton till tre viktiga poäng i premiären tog han hjälp av den skriftliga rapport han, tillsammans med samtliga anställda tränare i klubben, komponerat ihop. Rapporten skapades med syfte att samla spelarnas styrkor och svagheter i skriftlig form. Det var inte alltid lätt att bedöma spelarna, men han blev bättre på det för varje dag som gick. Owen dämpade musikens volym med ett knapptryck på fjärrkontrollen. Han ställde ifrån sig vinglaset och pappret han tidigare haft i sitt knä och riktade all fokus på rapporthäftet, vars framsida pryddes av klubbens emblem, som han nu höll i sina händer.

Postad bild
Postad bild Ben AMOS - 26 år - 3:a säsongen i klubben.
Postad bild Danny ROGERS - 22 år - 1:a säsongen i klubben.
Postad bild Will JÄÄSKELÄINEN - 18 år - 3:e säsongen i klubben.


Postad bild
Postad bild David WHEATER - 29 år - 7:e säsongen i klubben.
Postad bild Dorian DERVITE - 28 år - 3:e säsongen i klubben.
Postad bild Derik OSEDE - 23 år - 2:a säsongen i klubben.
Postad bild Alex FINNEY - 20 år - 3:e säsongen i klubben.
Postad bild Francesco PISANO - 30 år - 2:a säsongen i klubben.
Postad bild Lawrie WILSON - 28 år - 2:a säsongen i klubben.
Postad bild Dean MOXEY - 30 år - 3:e säsongen i klubben.


Postad bild
Postad bild Jay SPEARING - 27 år - 5:e säsongen i klubben.
Postad bild Josh VELA - 22 år - 6:e säsongen i klubben.
Postad bild Iain VIGURS - 28 år - 1:a säsongen i klubben.
Postad bild Jón CEBERIO - 20 år - 2:a säsongen i klubben.
Postad bild Rob HALL - 22 år - 4:e säsongen i klubben.
Postad bild Anthony FORDE - 22 år - 1:a säsongen i klubben.
Postad bild Max CLAYTON - 21 år - 3:e säsongen i klubben
Postad bild Tom WALKER - 20 år - 4:e säsongen i klubben.


Postad bild
Postad bild Zach CLOUGH - 21 år - 5:e säsongen i klubben.
Postad bild Conor WILKINSON - 21 år - 4:e säsongen i klubben.


Owen förde sitt pekfinger längs namnen i rapporten. Mentalt målade han upp en taktiktavla där spelarna placerades en efter en i startelvan, på bänken eller ute i periferin. "Ben är given i mål medan både Dean och Francesco bör husera på ytterbacksplatserna tillsammans med David och Dorian i mitten", mumlade Owen samtidigt som han slöt ögonen och skrev namnen på spelarna i luften med hans högra tumme och pekfinger. Hans mentala fokus ändrade riktning från den klara backlinjen till det centrala tremannamittfältet. "Josh ska självklart spela till höger. Iain har ju visserligen varit skadad men han bör vara redo för åtminstone sjuttio minuters spel, han kan ta vänstersidan. Jón får ta Jays plats i mitten. Någon av killarna i U21 får följa med och sitta på bänken, jag får ringa Steve direkt imorgon bitti och höra vem han tycker är mest redo". Owen öppnade ögonen för några sekunder. Han la ned rapporten för ett ögonblick, sträckte sig efter vinglaset som stod placerat på det lilla bordet till höger om honom och drack två klunkar av vinet för att motverka hans torra hals. Vinet smekte halsväggarna behagligt på vägen ned. Owen ställde ifrån sig glaset igen, blundade och fortsatte sin procedur. Startelvan som han målat upp i huvudet saknade endast tre namn. "Max har sett het ut både på träning och under träningsmatcherna, jag tror han trivs bäst ute till vänster. Zach startar på topp som vanligt. Både Rob och Anthony har imponerat under försäsongen men Rob känns mer redo för ligaspel. Ben, Dean, David, Dorian, Francesco, Iain, Jón, Josh, Max, Zach och Rob från start. Danny, Derik, Lawrie, Anthony, Tom, Conor och någon från U21 på bänken. Det kommer bli bra, det kommer bli bra, det kommer bli bra." På gränsen till att somna sjönk Owen ned djupare i fåtöljen. I ett drömmande tillstånd föreställde han sig hur hans lag vann premiären inför en jublande hemmapublik. Skulle drömmen uppfyllas under morgondagen eller väntade en mardröm runt hörnet?

Detta inlägg har redigerats av Pontarii: 09 februari 2016 - 16:16


#10   trashbag

    Sportchef

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 5 330 Inlägg:

Postad 10 februari 2016 - 15:43

Nu är jag i fas och har läst igenom allt. Blir en riktigt intressant resa och framförallt ekonomisk utmaning med Bolton. Älskar ekonomiska utmaningar i FM själv så ska blir kanonkul att följa :)

#11   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 11 februari 2016 - 00:01


Postad bild


"Låt inte deras yttrar ta sig runt för att slå inlägg, det är då Colchester är som farligast". Owen blickade ut över omklädningsrummets alla ansikten en sista gång innan det var dags för säsongens första ligamatch. Matchen, som även var Owens första tävlingsmatch som manager, skulle spelas på Macron Stadium, Boltons hemmaarena. Idel segrar hade radats upp mot avsevärt sämre motstånd under försäsongen. Många ifrågasatte meningen med försäsongsmatcherna då laget var överlägset oavsett vilket lag man formerade, men Owen ansåg att glädje och motivation var klart viktigare än taktiska experiment. Han trodde på sin egen fotbollskunskap och att laget var tillräckligt förberett för att ta sig an tredjedivisionen. På förhand var Bolton, tillsammans med de två andra nedflyttade lagen Rotherham och Brentford, förhandstippat i toppen och en premiärseger skulle vara en bra katalysator för att uppfylla de högt ställda förväntningarna både från media och från fansen. Spelarna reste sig upp från sina platser och började triggade igång varandra med ett fåtal minuter kvar till matchstart. Lagkaptenen David Wheater, som visat prov på stort klubbhjärta då han under försäsongen sänkte sin månadslön med över en halv miljon, ledde sina mannar ut på planen. Publiken välkomnade sitt hjärtelag med varma applåder. Owen, som själv applåderade supportrarna för deras passion och lojalitet samtidigt som han förflyttade sig till hemmalagets tränarbänk, önskade inget annat än att dessa tappra personer skulle få känna lycka och glädje igen efter den tuffa tid de gått igenom med klubben.

Duon Zach Clough och Max Clayton, två av klubbens mest talangfulla spelare, rullade igång premiärmatchen mot Colchester. Redan i matchens första anfall skulle Owens anfallsglada fotboll visa upp sig från sin bästa sida. Bollen nådde mittfältet där Josh Vela tog emot den med en precis bredsida. Via en sidledspassning till vänster fick den unge spanjoren Jón Ceberio bollen. Han avancerade framåt i banan innan han hittade anfallaren Zach Clough, som droppat ned för att möta. Clough, som är fostrad i klubbens ungdomsakademi, blickade upp och fann en djupledslöpande Max Clayton inne i straffområdet. Bollen transporterades med centimeterprecision från Cloughs doja till Claytons dito. Det krävdes en högst kvalificerad räddning av Colchester-målvakten Sam Walker för att förhindra en drömstart. Owen var snabbt uppe och applåderade sina mannars imponerade inledning, även om han innerst inne grämde sig över missen. Den positiva känslan skulle dock ändras snabbt. I matchens sjätte minut tog sig den forne Bolton-anfallaren Marvin Sordell, numer anfallare i Colchester, in i straffområdet. I ett läge där egentligen ingenting farligt borde ha skett tog den italienska högerbacken Francesco Pisano ett ödesdigert beslut att försöka bryta bollen med en glidtackling. Sordell petade bollen förbi men ramlade så fort han kände minsta lilla beröring från Pisanos utsträckta ben. Till Owens och hela lagets förtret blåste domaren Darren Sheldrake av spelet och pekade på straffpunkten. Pisano, som var helt oförstående till domslutet, klarade sig turligt undan ett gult kort i den situationen. Colchester-mittfältaren Owen Garvan, även han med förflutet i Bolton, stegade fram, placerade bollen till höger om målvakten Ben Amos och jublade ikapp med sina lagkamrater. Det som tidigare sett så lovande ut för Owen hade nu bytt skepnad helt.

Postad bild


Repliken skulle komma kort därpå. Via en brytning från vänsterbacken Dean Moxey forcerade Bolton uppåt i banan. Moxey spelade bollen längs sin kant till Max Clayton. Clayton krossade bollen från vänsterkanten till högerkanten där hans ytterkollega Rob Hall samlade upp bollen lugnt och behärskat. I ett fint samarbete med den offensivt framstormande Francesco Pisano fick Hall bollen vid kanten av straffområdet. Med ett välavvägt avslut skruvade tjugotvååringen in kvitteringen varpå hemmapubliken jublade ut sin glädje. Owen reste sig från bänken, tog några steg ut mot det tekniska området och applåderade åt det kvicka gensvaret. Bolton fortsatte sin spelmässigt fina matchinledning med att fortsätta dominera matchbilden under den första halvleken. Både Rob Hall och Zach Clough hade stora chanser att ge hemmalaget ledningen, men Sam Walker i Colchester-målet storspelade med svettiga räddningar gång på gång. Efter fyrtiofem minuters spel blåste domaren av den första halvleken av Owens första, riktiga match som fotbollstränare. Han kände att Bolton var det klart bättre laget, men det spelade sällan någon roll vilket lag som spelade bäst fotboll när det handlade om att vinna matcher.


#12   trashbag

    Sportchef

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 5 330 Inlägg:

Postad 11 februari 2016 - 14:23

Sordell är riktigt lurig på FM och han var ju en stor talang för några år sedan IRL. Hoppas dock att dina mannar kan se till att stoppa honom i andra halvlek!

#13   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 11 februari 2016 - 15:22


Postad bild


Efter ett halvtidssnack, som primärt handlade om att skära ned på de defensiva misstagen och fortsätta attackera längs flankerna, trädde spelarna från de båda lagen ut på planen igen. Owen tog plats bredvid sin assisterande tränare Steve Walford på tränarbänken, tog en klunk ur en vattenflaska som låg vid hans fötter och placerade sina händer i fickorna. Colchester sparkade igång den andra halvleken med en mer offensiv inställning än i den första halvleken. Blott fem minuter in i halvleken skulle domaren Darren Sheldrake än en gång ställa sig i händelsernas centrum. Dean Moxey drog på sig en frispark precis intill avbytarbänken efter en klumpig tackling och fick syna det gula kortet. Colchester tog onekligen vara på frisparken då den unge mittfältaren Sammie Szmodics skickade en lång, hög boll mot det spelarfyllda straffområdet som skapade enorma problem för våra försvarande spelare. Lagkaptenen David Wheater visade prov på dålig spelintelligens genom att hålla ett kraftig grepp om inhopparen Macauley Bonnes tröja, så pass mycket att det påkallade domaren Sheldrakes uppmärksamhet. Gästerna tilldömdes en regelrätt andra straff i matchen, lika onödigt uppkommen som den första. Än en gång stegade Owen Garvan fram och fintade en chanslös Ben Amos åt fel håll. En uppgiven Owen skakade besviket på huvudet åt sin lagkaptens svaga ingripande samtidigt som 1-2 var ett faktum.

I hopp om att få lite ny, positiv energi in i laget beordrades Steve till att kalla till sig två av de spelare som värmde upp, högerbacken Lawrie Wilson och yttermittfältaren Anthony Forde. Båda spelarna gavs specifika instruktioner innan de bytte av Francesco Pisano samt Rob Hall, de två spelare som noterats i mål- respektive assistkolumnen för Bolton denna match. Bytena gav en positiv, men kortvarig, effekt då hyfsade chanser skapades nästintill omgående, men det skulle bli tydligt att detta varken var Owens eller hans lags dag. Ett onödigt bolltapp från Max Clayton resulterade i en hyperfarlig, snabb kontring från gästernas sida. Bollen skickades snabbt upp till den zimbabwiska anfallaren Macauley Bonne, som varit ett stort hot ända sedan han byttes in i halvtid. Bonne fintade elegant förbi den framstormande David Wheater, som trots instruktioner innan matchen om att sjunka djupare valde att stöta. Colchester-anfallaren spelade bollen elegant i djupet till sin anfallskollega, den ständigt farlige Marvin Sordell. Wheaters mittbackspartner, fransmannen Dorian Dervite, missade brytningen vilket gav den forne Bolton-anfallaren ett friläge mot målvakten Ben Amos. Ett distinkt avslut nere i det högra hörnet utökade Colchesters ledning från 1-2 till 1-3. En fullständigt rasande Owen hade flugit upp från sin plats på bänken. Diverse svordomar haglade från den annars så lugne tränaren. Owen hade fått nog av sin underpresterande backlinje, och framförallt var han trött på sin lagkaptens idiotiska agerande. Med sitt sista byte i matchen tog han det kontroversiella beslutet att byta ut David Wheater. Med tunga steg och hängande huvud gick den långe mittbacken till sidlinjen där han ersattes av den unge nigerianen Derik Osede, som omedelbart tog plats på topp bredvid Zach Clough. Owen mäktade inte ens med att ge sin kapten en blick efter bytet utan hoppades att David själv insåg att insatser som denna inte var acceptabla under hans ledning.

Postad bild


Desperationen hos Bolton-spelarna blev mer och mer påtagligt för varje minut som passerade. Långbollarna haglade in i Colchesters straffområde där både Zach Clough och Derik Osede kämpade och stångades, men gästerna kunde lugnt och behärskat fortsätta ligga defensivt och bara rensa upp bollarna på anfallsduon Sordell och Bonne. Närmast att göra mål kom Josh Vela. Hans tunga skott från en bit utanför straffområdet såg ut att nå det vänstra krysset men tippades i slutändan över ribban av målvakten Sam Walker, som sedermera skulle utses till matchens bästa spelare. Efter att de tre övertidsminuterna passerat förde domaren pipan mot munnen och blåste av. Trots ett övertag i både bollinnehav och i klara målchanser hade Bolton stått som förlorare i premiären. Busvisslingarna från de besvikna supportrarna lät sig inte väntas på. Samtliga spelare i hemmalaget buades ut när de vandrade av planen med riktning mot omklädningsrummet. Owen, som var först ut i omklädningsrummet, var arg och uppgiven men mest av allt kände han sig sviken av sina spelare. Han kunde acceptera en förlust, men inte när hans egna spelare mer eller mindre gav bort den till motståndarna. Detta var inte acceptabelt och det skulle hans spelare snart få höra.


#14   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 11 februari 2016 - 19:07

Visa inläggtrashbag skrev:

Sordell är riktigt lurig på FM och han var ju en stor talang för några år sedan IRL.

Definitivt, trots hård bevakning var han hyperfarlig varje gång deras backlinje tjongade upp bollen på honom i en kontring. Sordell är ju dessutom Boltons tionde dyraste spelare genom tiderna, så extra surt att han varken lyckades hos oss eller gick att stoppa mot oss. Han är ju dock ung fortfarande, kommer hålla koll på hans utveckling för en framtida potentiell återkomst.

#15   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 12 februari 2016 - 11:51


Postad bild


Owens bil svängde in på träningsanläggningens parkering. Fyrtiofem minuter tidigare hade Rebecca Dawkins, Eddie Davies personliga sekreterare, ringt Owen och bett honom komma in så snabbt han kunde då Eddie ville träffa honom på ett möte. Även om Rebecca inte berättat specifikt vad mötet skulle handla om så visste Owen innerst inne vad som var på gång, och det var långt ifrån önskade nyheter. Lokalmedia hade rapporterat om ett "ytterst konkret transferrykte" rörande en icke namngiven A-lagsspelare i nästan en veckas tid. Enligt de senaste rapporterna hade framsteg gjorts i förhandlingarna och det bara var en tidsfråga innan en permanent lösning var klar. Owen, som själv inte hade någon makt över förhandlingarna, hade pratat med Eddie om situationen för bara några dagar sedan men Eddie hade varit snabb med att vifta bort påståendena som ren fiktion. Nu såg det dock annorlunda ut. Owen steg ut ur sin gråa Mazda CX-5, som han köpt för drygt ett år sedan, och började småjogga mot entrén för att undvika duggregnet som börjat falla från himlen. Eddie väntade i entrén på honom med en stressad aura. Han välkomnade Owen och tackade för att han dykt upp så snabbt han kunde varpå de båda gick längs korridorerna med riktning mot Eddies kontor. Så fort de kommit fram fick Owen syn på två personer som samtalade med varandra. Han kände igen de båda mycket väl, den ena var mittfältaren Josh Vela och den andra var Kevin Wilson, Josh Velas agent. Med bestämda steg gick Owen in i rummet bakom Eddie, som genast tog plats bakom sitt skrivbord. Owen slog sig ned på den tomma stolen bredvid skrivbordet innan Eddie började förklara varför han kallat till mötet.

"Under gårdagskvällen fick vi ett första, konkret bud från Watford på Josh. De har varit intresserade av honom en längre tid men det var först igår som de tog kontakt med mig för en övergångsförhandling. Jag har suttit i telefonsamtal med deras sportchef för att förhandla fram ett bra avtal. För två timmar sedan nådde vi en överenskommelse som omfattar 60 miljoner kronor i övergångssumma och en stor vidareförsäljningsklausul. Det är klubbens tredje dyraste försäljning genom tiderna, men det kan bli den dyraste i framtiden, vi kan inte tacka nej. Speciellt inte med tanke på den ekonomiska situation vi befinner oss i, det hoppas jag att du förstår Owen". Det blev tyst för ett ögonblick. Owen nickade förstående. Han visste att Josh, som varit i klubben sedan barnsben, förtjänade en chans som denna. Watford hade visserligen åkt ur Premier League under fjolårssäsongen men de var ett ungt och spännande lag med goda framtidsutsikter, det var en optimal klubb för en talangfull 22-åring att utvecklas i. Kevin, som klubben tagit hjälp av vid värvningarna av Anthony Forde, Danny Rogers och Iain Vigurs, förklarade att Watford erbjudit Josh ett väldigt lukrativt avtal där han skulle få en garanterad startplats och en åtta gånger så stor lön som den han hade för tillfället i Bolton. "Det visar att Watford verkligen vill både Boltons och Josh bästa. Om ni behöver ersättare så vet jag några unga killar redo att visa framfötterna", sa Kevin och sträckte fram sin hand mot Eddie och Owen.

Postad bild


Timmarna senare var det hela officiellt. Josh Vela hade skrivit på ett treårskontrakt med Championship-laget Watford och på kuppen blivit Boltons tredje dyraste försäljning genom tiderna, endast slagen av Gary Cahill och Nicolas Anelka. Trots att ekonomin mer eller mindre räddades på kort sikt tack vare denna försäljning så var det en kraftfull försämring av A-truppens kvalitet. Trots sin ringa ålder hade Josh redan gjort närmare 100 ligamatcher för klubben och var en av de mest talangfulla spelare som fostrats i klubbens ungdomsakademi. Under den svajiga säsongsinledningen hade Josh varit lagets bästa spelare, nu var Owen istället i desperat behov av att finna en ersättare. Det skulle dock inte dröja allt för länge innan två spelare från Kevin Wilsons spelarstall anlänt till klubben. Mittfältaren Jordan Williams och vänsterbacken Brad Smith, båda från Premier League-laget Liverpools ungdomslag, anslöt på ett säsongslån som skulle gynna samtliga parter. Bolton skulle få in två unga, lovande killar utan att behöva betala en enda krona, varken till Liverpool eller till spelarna, då Liverpool själva fortsatte betala deras löner. Jordan och Brad skulle få nyttig matcherfarenhet på relativt hög nivå, något som gynnade både deras egna karriärer och klubben Liverpool på sikt. Det återstod nu ett dygn av transferfönstret och många, inklusive Owen själv, trodde att Bolton var klara på marknaden, men det skulle visa sig att så inte var fallet.


#16   trashbag

    Sportchef

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 5 330 Inlägg:

Postad 12 februari 2016 - 13:27

Tung försäljning men du vet ju att på min save åkte Bolton ut Vanarama North år 2023 så alla pengar behövs för att undvika ett fritt fall!

#17   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 12 februari 2016 - 14:23

Visa inläggtrashbag skrev:

Tung försäljning men du vet ju att på min save åkte Bolton ut Vanarama North år 2023 så alla pengar behövs för att undvika ett fritt fall!

Så är det ju absolut, hade ekonomin varit i ett bättre läge hade jag definitivt gått hårdare i förhandlingarna och krävt minst 100 miljoner då Vela är både en av landets största talanger samt fostrad i akademin. Nu sitter vi ju dock med arslet i brödrosten så 60 miljoner + 50% vid nästa försäljning är ett bud jag aldrig kunde säga nej till.

Uppskattar kommentarerna T-bag, alltid välkommet! <3

#18   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 13 februari 2016 - 15:17


Postad bild


Med en väska hängandes på axeln steg Owen ut från Heathrows flygplats efter drygt en timmes flygresa. Han hade skyndat sig iväg från Boltons träningsanläggning till Manchester Airport så fort han fått klartecken från Eddie, som stannat kvar för att närvara på diverse möten, att det hela skulle slutföras. Därefter hade Owen tagit första, bästa flyg till London, tillsammans med den unge anfallaren Alex Samizadeh och hans agent Masoud Ghanbari, för att slutföra de två övergångarna som hängde i luften. Tolv timmar återstod av transferfönstrets sista dag och Bolton planerade att både sälja och köpa, men det var en kamp mot klockan. Utanför flygplatsen väntade en taxi som först skulle ta Owen, Alex och agenten till Crystal Palace träningsanläggning. Därefter skulle den transportera Owen en timme österut till ännu en träningsanläggning för att slutföra vad han hoppades skulle bli klubbens senaste, och troligtvis sista nyförvärv, under det hektiska transferfönstret.

Resan från Heathrow, som gick via M4, tog cirka en och en halv timme. Utanför träningsanläggningen väntade representanter från Crystal Palace, som välkomnade de tre gästerna till London. De leddes in till anläggningens innandöme där de träffade klubbens huvudtränare, Alan Pardew, och klubbens ungdomsansvarige, Gary Issott. Det var framförallt den sistnämnde som skött förhandlingarna med Eddie efter att Alex, som både har engelskt och iranskt medborgarskap, gjort ett imponerande hattrick mot just Crystal Palace U21-lag tidigare under säsongen. Övergångssumman hade efter intensiva förhandlingar till slut landat på tio miljoner kronor, samt en lika stor vidareförsäljningsklausul som i Josh Velas fall. Det var onekligen var en stor summa för en sjutton åring som inte ens gjort en A-lagsmatch för Bolton, men Gary Issott var tydlig med att Crystal Palace trodde enormt mycket på Alex och att de ville utveckla honom. En kostymklädd man med blonderat hår trädde in i rummet, presenterade sig som Steve Parish och välkomnade Owen, Masoud men framförallt Alex till Crystal Palace. Efter lite kallprat plockades treårskontraktet, som klubben och Masoud förhandlat, fram för att en gång för alla slutföra övergången. Med underskrifter från samtliga parter blev affären slutförd och officiell, Alex Samizadeh hade flyttat från sin moderklubb Bolton till Premier League-laget Crystal Palace. Owen önskade sin gamla adept lycka till i framtiden och tog farväl innan han snabbt försvann in i taxin som väntade utanför anläggningen.

Postad bild


En timme och tjugotre minuter senare anlände taxin till Fulhams träningsanläggning. Med några få timmar kvar av fönstret hade Owen fått uppdraget att slutföra värvningen av den skotska mittfältaren Tom Cairney. Tjugofemåringen hade hamnat på transferlistan i sin gamla klubb och sökte desperat efter en ny klubbadress. Inledningsvis hade Fulhams prislapp på tolv miljoner varit på tok för stor för Bolton, inte minst med tanke på ekonomin, men i och med den senaste tidens försäljningar fanns större ekonomiskt utrymme att jobba med. Eddie hade dessutom fått fram ett mer gynnande avtal där man slapp betala de tolv miljonerna omgående, istället skulle 250 000 betalas månadsvis under fyra år framöver. Owen steg ut ur taxin och fick syn på en person som såg ut att vänta på honom. Fulhams sportchef Alan Curbishley välkomnade Owen, presenterade sig själv och förklarade att Tom Cairney, och hans agent Sean Kirk, väntade inne i kontorskomplexet bakom dem. De äntrade huset och nådde den minimala konferenslokalen där Tom och agenten befann sig. För att snabba på processen och få affären klar i god tid innan deadline skrevs kontraktet på tämligen omgående efter Owens väntade ankomst. Planen var att Tom och hans agent skulle följa med Owen på flyget hem till Bolton. Under resan skulle de få möjlighet att lära känna varandra bättre och gå igenom de båda parternas förväntningar. Alan Curbishley tog fram en penna ur sin vänstra byxficka. Han skummade igenom avtalet en sista gång och formerade sin underskrift på en av de tre linjerade raderna. Därefter fick Owen pennan. Han präntade ivrigt ned sin underskrift bredvid Alans. Sist, men absolut inte minst, placerade Tom sin underskrift på den sista, linjerade raden längst ned på pappret. Tom Cairney, med över hundra matcher i andradivisionen på sitt CV, hade bytt spel i Fulham och Championship mot spel i Bolton och League One. En påkostad värvning som säkerligen skulle ifrågasättas, men Owen hade på känn att detta skulle visa sig vara en oerhört viktig värvning för hans Bolton framöver.


#19   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 13 februari 2016 - 17:59

Kan ju tillägga att det finns screens på de tre nya spelarna under den senaste bilden, för den som är intresserad av detta.

#20   Pontarii

    President

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 8 216 Inlägg:
  • Snapchat:Pontarii
  • Ort:Norrköping.
  • Yrke:Studerande.
  • Favoritlag:Newcastle, Norrköping, Foggia, Brentford, Tampa Bay

Postad 14 februari 2016 - 16:05


Postad bild


Bortasupportrarna på The Bescot Stadium var i extas. Rob Halls kvittering i den nittioförsta minuten hade suttit långt, långt inne men den hade kommit till slut, det var huvudsaken. Hemmalaget Walsall hade inlett matchen utomordentligt starkt med 1-0 i den sjunde matchminuten, efter självmål av Francesco Pisano, och 2-0 i den trettonde minuten genom mittfältaren Levi Rowley. Därefter hade samtliga spelare i laget lagt sig på defensiven, det som i folkmun kallades för att "parkera bussen", precis som nästintill alla Boltons motståndare gjort under säsongen. Under halvtidspausen hade Owen skällt ut sina spelare. Han ansåg att de saknade vilja, energi och passion i matchen och utmanade samtliga spelare att motbevisa honom. Zach Cloughs reducering efter sextio minuters spel påbörjade arbetet medan Rob Halls sena kvittering fullbordade den. Owen var mäkta stolt över sina mannar. De hade varit lätt att ge upp matchen efter 2-0 och börjat fokusera på nästa match, stormötet mot Everton i ligacupen, men så fungerade inte denna grupp, tvärtom. Den svaga säsongsinledningen, då Bolton haft svårt att anpassa sig till League One-fotboll, hade helt klart varit problematisk. Mittenplaceringen man hade var långt ifrån godkänd, vilket både spelare och supportrar öppet uttryckte, men med ett lugnt och metodiskt arbete hade man förvandlat misären till glädje igen med idel segrar den senaste tiden. Nu var man istället ett fruktat topplag med alla chanser i världen att studsa tillbaka till Championship, men det var långt kvar av säsongen.

I den mediala zonen utanför omklädningsrummen stannade Owen för en intervju med en av lokaltidningarna. Reportern Dale O'Toole från Manchester Evening News inledde intervjun med att fråga om Owens första intryck som manager för Bolton nu när den första tredjedelen av säsongen var över. "Jag trivs väldigt bra. Det var en väldigt tuff period i början av säsongen då både ekonomin och spelet på planen var långt ifrån bra, men i takt med att ekonomin förbättrades och vi fick chansen att förstärka truppen med Brad Smith, Jordan Williams och Tom Cairney så har det blivit avsevärt mycket bättre. Nu ligger vi tvåa i ligan, är kvar i Capital One Cup och i Johnstone's Trophy och ska gå in i FA Cupen mot våra rivaler Blackpool, det kunde knappast vara bättre om du frågar mig", förklarade Owen med ett stort leende på läpparna.


Postad bild


Reportern nickade förstående varpå han ställde nästa fråga, som handlade om en av Boltons absoluta nyckelspelare. "Tom Cairney visade än en gång upp strålande fotboll idag mot Walsall. Enligt många supportrar och experter är han ligans bästa spelare. Hur nöjd är du över värvningen och hur bra tror du Tom Cairney kan bli?". Owen drog handen genom håret och kliade sig lätt i skägget som han börjat odla. "Tom är en fantastisk spelare och en fantastisk person. Jag förundras ibland hur skicklig han faktiskt är, det är närmast en privilegium att ha honom i laget då han egentligen borde spela på mycket högre nivå. Alla i klubben är jättenöjda att han är en av oss. Hur bra kan han bli? Han kan bli hur bra som helst. Det låter klyschigt, men jag vet vad som krävs för en mittfältare på högsta nivå och Tom har alla möjligheter att komma dit, men det krävs hårt jobb och en stor portion tålamod." Reportern tackade Owen för intervjun och önskade både Owen och hans lag lycka till inför den stundande matchen mot Everton.






1 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma medlemmar