Hoppa till innehåll

Kom ihåg mig
Användarnamn

Lösenord

[FM16-BR] Mitt liv som coach

8 svar till detta ämne

#1   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 25 januari 2017 - 21:16

Del 1

Här satt jag nu. Arbetslös och besviken. Besviken för att jag blivit tvungen att ge upp min spelarkarriär. Med handen på hjärtat tror jag aldrig att jag hade kunnat ha blivit utlandsproffs ändå, men det sved hur som helst. Det hade alltid varit min fasta övertygelse att jag skulle få avsluta min karriär på mina egna villkor. Inte att jag skulle behöva sluta på grund av skador. Men efter två knäoperationer på mindre än två säsonger var det bara att inse. Jag skulle aldrig kunna spela fotboll på hög nivå igen.

Vad skulle jag göra med mitt liv nu? Spela fotboll var i princip det enda jag kunde. Jag hade ingen gymnasieutbildning att falla tillbaka på utan jag skulle vara tvungen att söka till universitet eller högskola för att vidareutbilda mig. Jag ska villigt erkänna att det inte kändes särskilt lockande. Nej, fotboll var det enda jag kunde. Om jag skulle utbilda mig till något var det fotbollstränare konstaterade jag. Men jag var i akut behov av pengar. Det bästa vore om jag lyckades skaffa ett jobb som tränare hos en klubb som accepterade att jag utbildade mig till tränare under tiden. Men hur lätt
var det att lösa? Äsch, jag får ge det en chans tänkte jag. Om man söker ett jobb kan man inte få mer än ett nej.

#2   yttern97

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 13 Inlägg:

Postad 26 januari 2017 - 12:41

Jag känner igen mig, har också funderat på att bli fotbollstränare då jag inser att jag aldrig kommer att spela professionell fotboll. Det svider verkligen då man som ung hade potential. Debuterade då jag var 14 i div 4 och bytte till ett div 2 lag när jag var 16, väl där blev jag fast i B-laget och nu är jag 20 år gammal och A-laget är långt ifrån intresserad av mig. Jag ska ge fotbollen några år till, om inget händer så byter jag till tränarkarriären istället.

Hur ofta tror du att du kommer att uppdatera denna tråd tro då jag är intresserad över att se hur det kommer att gå! :)

#3   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 26 januari 2017 - 22:31

Visa inläggyttern97 skrev:

Jag känner igen mig, har också funderat på att bli fotbollstränare då jag inser att jag aldrig kommer att spela professionell fotboll. Det svider verkligen då man som ung hade potential. Debuterade då jag var 14 i div 4 och bytte till ett div 2 lag när jag var 16, väl där blev jag fast i B-laget och nu är jag 20 år gammal och A-laget är långt ifrån intresserad av mig. Jag ska ge fotbollen några år till, om inget händer så byter jag till tränarkarriären istället.

Hur ofta tror du att du kommer att uppdatera denna tråd tro då jag är intresserad över att se hur det kommer att gå! :)
Äsch, 20 år är ju ingenting. Kämpa på några år ska du se att det släpper;)

Oklart med hur ofta jag kommer att uppdatera. Kom på sjukt sent att jag skulle driva om saven. Jag har skrivit 10 små delar med en lite mer bakgrund samt om första säsongen 2015. Nu är jag inne på säsong 9, alltså år 2023, så det finns en del mer att skriva om. Tänker att jag ska försöka uppdatera minst tre gånger i veckan men det beror helt på hur det går med det fortsatta skrivandet. Kul att du vill följa iaf!:)

#4   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 26 januari 2017 - 22:36

Del 2

Under mina år som spelare har jag stött på många olika tränartyper. Tränare som bryr sig för mycket om individerna och glömmer att de ska fungera som en grupp. Tränare som enbart bryr sig om att laget ska fungera och därigenom låser individerna. Vad som är rätt och fel står skrivet i stjärnorna, om det nu finns några rätt och fel. Jag visste hur som helst vad jag ville uppnå under min tränarkarriär. Jag ville hitta den gyllene medelvägen av de två exemplen ovan. Jag ville skapa ett lag och ett spelsätt där individerna tilläts blomma utan att kollektivet skadades. Jobbar man inte hårt för laget har man ingen plats, oavsett status i laget. Bidrar man inte finns det alltid någon som vill sno din plats.

Sagt och gjort. Jag kastade mig ut på arbetsmarknaden. Tiden var dock knapp. Det var inte många veckor kvar till säsongsstart i Sverige och samtliga klubbar hade redan tränare tillsatta. Hade jag gett mig ut på för djupt vatten? Sökte jag i för litet område. Jag scannade av arbetsmarknaden i våra grannländer men resultatet var det samma. Inte en enda klubb sökte ny tränare.
-Jag får helt enkelt hanka mig fram på mina sista sparpengar och hålla tummarna för att någon klubb startar säsongen uselt för att jag ska få en chans att visa vad jag går för, sa jag högt för mig själv innan jag lät John Blund komma på besök igen.

#5   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 29 januari 2017 - 21:09

Del 3

Dagarna gick och blev till veckor. Jag hankade mig fram i vardagen och väntade på att fotbollssäsongen skulle börja i Sverige. Om jag ska vara ärlig minns jag inte längre vad jag fyllde dagarna med. Till slut drog säsongen igång och döm av min förvåning när en svensk klubb som inledde säsongen med en seger sparkade tränaren. Jag har ingen aning om vad som låg bakom och jag tänkte inte på det alltför många gånger innan jag ringde till ordföranden och meddelade att jag var tillgänglig. Vi pratade i 20 minuter om vad som hänt med förra tränaren, vad klubben förväntade sig av den nya tränaren och om klubbens långsiktiga mål. Det som skulle bli en snabb intresseanmälan blev i det närmaste en arbetsintervju. Det var känslan när lade på luren igen. Ordföranden var hur som helst glad att jag anmält mitt intresse och bad om att få återkomma. Jag gick som på nålar i två dagar innan han ringde tillbaka. Hjärtat hoppade över ett slag av nervositet när telefonen ringde och jag såg att det var han.

- Markus.
- Hej, det är Ronny Magnusson. Vi talades vid om ett tränarjobb för några dagar sedan.
- Yes. Hur ligger landet?
- Jag har pratat med styrelsen om hur vi ska lösa tränarfrågan. Ingen har något vettigt alternativ och jag fick ett bra intryck av vårt samtal i förrgår. Jag undrar helt enkelt om du vill komma hit och träffa mig och hela styrelsen för en djupare diskussion?
- Självklart vill jag det. När ska jag vara på plats?
- Om du kan komma imorgon vore det bra? Ska vi säga 18.00?
- Det är inga problem. Jag kommer.
- Härligt. Då ses vi imorgon.
- Det gör vi! Tack för samtalet.

Detta inlägg har redigerats av bananfluga: 29 januari 2017 - 21:09


#6   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 03 februari 2017 - 08:50

Del 4

Jag hade enormt svårt att somna den kvällen. Jag var nervös inför vad de skulle säga. Jag ville så gärna ha ett jobb, arbetslösheten hade fått mig att börja klättra på väggarna hemma. Jag kände mig tvungen att göra ett bra intryck. Visserligen tyckte ordföranden att det lät intressant att anställa en färsking men jag kände att det var bra om hela styrelsen stod bakom mig och mina idéer. När jag inbillat mid konversationen med styrelsen och mottagit deras beslut för 357:e gången sen jag bäddade ner mig somnade jag till slut.

Jag vaknade kallsvettig med ett ryck, livrädd för att ha försovit mig. Jag kastade en snabb blick på klockan för att se att den endast var 9.57. Fem timmars sömn. Det kändes inte optimalt inför mitt livs viktigaste intervju dittills.

Minuterna segade sig fram under dagen. När klockan slog tolv satt satt jag med en kopp kaffe och funderade på hur jag skulle slå ihjäl timmarna till 18.00. Jag hade cirka en och en halv timmes körtid för att ta mig till mötet men jag beslutade att ge mig iväg direkt. Det kan ha varit bra att se lite av staden ifall jag får jobbet och måste flytta, tänkte jag.

Efter att ha strosat runt i Norrköping under eftermiddagen och bekantat mig lite med staden hade klockan äntligen blivit tillräckligt mycket för att bege sig emot mötet.

#7   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 05 februari 2017 - 20:05

Del 5

Vad skulle jag göra nu, tänkte jag när jag lämnade Bollspelaren. Börja köra hemåt? Nej, mötet hade varit alldeles för omvälvande för att jag skulle känna mig trygg bakom ratten. Jag bestämde mig för att uppsöka en restaurang eller pub för en bit mat med tillhörande dryck. Jag rörde mig mot de centrala delarna av Norrköping och gick in på första bästa pub. Eftersom att jag var ensam fick jag slå mig ned vid bardisken för att äta. Bartendern hörde på min dialekt att jag inte var ifrån stan och frågade vad som förde mig till Norrköping en kväll mitt i veckan. Jag kände mig cool när jag svarade henne men jag antar att det syntes ända till Linköping hur stolt jag var när jag svarade:

- Jag har precis blivit ny tränare för IF Sylvia!
- Oj. Grattis, fick jag till svar. Tror jag, lade hon till.
- Vad menar du?
- Det har väl varit lite rörigt där? De vann väl premiären men ändå fick tränaren sparken?
- Nja, det stämmer att de vann men tränaren avgick på grund av sin familjesituation.
- Okej, då förstår jag. Då har tidningarna rapporterat fel.
- I vanlig ordning, sa vi i munnen på varandra.

Timmarna sprang iväg och klockan närmade sig 23. Det betydde stängning och den trevliga bartendern blev nästan tvungen att sparka ut mig. Jag hade ingenstans att bo och behövde således för tak över huvudet för natten. Jag gjorde några tappra men patetiska försök att slippa ta in på hotell men hon insisterade på att jag skulle gå till hotellet som baren delade byggnad med. Som i 98 procent av alla diskussioner med kvinnor fick hon rätt och jag checkade motvilligt in på hotellet.

#8   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 09 februari 2017 - 18:06

Del 6

Jag vaknade upp med en tryckande känsla i huvudet. Kombinationen med lite sömn och en öl eller två för mycket kvällen innan är sällan bra, att man aldrig lär sig. Att ställa klockan på 06.00 kändes som en bra idé innan jag släckte lampan men med facit i hand kändes det som en mindre bra idé. Men det var inte att tänka på att somna om. Jag hade ett jobb och jag var fast besluten om att sköta det från start. Då passar det sig inte att dyka upp sent till första träningen.

Efter en lång morgonpromenad och en stadig hotellfrukost äntrade jag mitt nya kontor på Bollspelaren. Eftersom att min kunskap om Sylvia var mycket knapphändig hade jag bett min assisterande tränare, Michael Wahlqvist, att ta hand om träningen första dagen. Själv sysselsatte jag mig med att bekanta mig med anläggningen, övrig personal samt spelartruppen. Jag presenterade mig själv innan träningen startade och plockade även ut spelarna en och en, under träningens gång, för ett kortare samtal om deras förväntningar på mig och på säsongen i stort. Jag var även intresserad över att höra deras syn på sin egen roll i truppen och bad dem att, efter träningen, skriva ner sina bästa och sämsta sidor enligt sig själva i ett sms och skicka till mig.

Det var intressant att läsa smsen som tickade in under resten av dagen och kvällen. Det gav mig en bra bild över vad spelarna tyckte om sig själva. Jag märkte att merparten av truppen hade ett ganska stukat självförtroende vilket kanske inte var så konstigt. Laget hade trots allt ramlat ur Division 1 året innan. Här finns det att bita i tänkte jag för mig själv innan jag somnade in på luftmadrassen som jag installerat på mitt kontor.

#9   bananfluga

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 31 Inlägg:
  • Ort:Enköping
  • Favoritlag:IFK Göteborg
  • Tränar:alldeles för lite

Postad 17 februari 2017 - 17:14

Del 7

Visserligen var en omgång av serien redan spelad men mina känslor påminde väldigt mycket om känslan inför en seriepremiär. Nu hade jag fått väldigt kort tid med laget och kände mig osäker på vart laget stod, men grabbarna hade spelat hem tre poäng i premiären mot Eskilstuna City och jag såg ingen anledning alls att gå för något annat än tre nya poäng. Matchen spelades på Örnsro IP i Örebro mot Örebro Syrianska IF. Ett Syrianska som säkerligen skulle vara revanschsuget efter sin premiär på bortaplan mot Aspudden-Tellus där de förlorat med 3-2 efter att ha haft ledningen med 2-1.

Matchen blev en jämn historia. Det skapades chanser åt båda håll men tyvärr för vår del var det Syrianska som tog ledningen. Ett fint anfall avslutades av Fedja Jelecak i den 23:e minuten och vi fick jobba i uppförsbacke resten av halvleken. Vi försökte men kom inte till några klara chanser. Underläge i halvtid men jag försökte trycka på vad vi gjort bra. Vi hade ändå haft merparten av bollen och skapat de bästa chanserna. Syrianska hade mestadels skapat chanser på vårar slarv, förutom målet där de totalt hade rullat upp oss.

Med gott mod gick grabbarna ut till andra halvlek för att försöka vända på ställningen. Vi försökte och försökte men vi fick inte till några klara chanser alls i andra halvlek. Vi hade massor med halvchanser men alldeles för många gånger dribblade vi bort oss själva eller missade sista passningen. Klockan tickade upp mot 90 och jag kunde inte stå still i mitt tekniska område. Då, som en skänk från ovan, var det tillslut någon som bröt mönstret. Vår dittills bäste spelare i matchen, innermittfältaren Celal Serhanoglu, lämnade sin position för en offensiv rusning. Lång boll från mittback upp till forward. Nickskarv på ytan bakom backlinjen dit Celal älgat sig med långa kliv. I läget gör han inget misstag utan är iskyla personifierad, 1-1 på tavlan i 86:e minuten. Inte mycket av värde hände under de sista minuterna och vi kunde ta med oss en poäng hem till Norrköping. Grabbarna fick beröm i omklädningsrummet efter matchen för sin inställning och sin kämpaglöd och stämningen kändes god i bussen på väg hem.

Jag släntrade in på kontoret runt 20.30 och såg direkt luftmadrassen som numer var min sovplats. Jag lockades inte direkt av att sova där men eftersom att anställningen hade gått så fort hade inte klubben hunnit skaffa fram ett boende till mig än. Hotell kändes överdådigt för en tränare i Division 2 så kontoret på Bollspelaren fick duga så länge. Jag lade mig ner på madrassen och började tänka igenom matchen. När jag vaknade till igen var klockan 09.13. Matchanalysen hade med andra ord inte hunnit börja innan mina ögonlock slog igen kvällen innan. Nåja, då har jag något att göra idag också tänkte jag innan jag vände på mig och sov bort ytterligare två timmar av söndagen.





1 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma medlemmar