Hoppa till innehåll

Kom ihåg mig
Användarnamn

Lösenord

[FM20] På andra sidan bron

14 svar till detta ämne

#1   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 27 May 2020 - 08:30 AM

Kapitel 1. Messias är här


Han hade definitivt tränat på handslaget, det var hårt och bestämt och ingav en känsla utav trygghet och respekt. Det var synd för honom att hans ansiktsuttryck berättade en helt annan historia. Hans kinder var rosiga och blicken flackade bakom glasögonen. Jag fortsatte att studera honom. Hans skjorta var full av veck, det enda vecket jag själv hade var i pannan efter att ha sett den nya huvudtränaren. Inte ens slipsen kunde han knyta ordentligt. Han såg ut som en pojke redo för skoldisco, inte en man redo att bära denna klubb på sina axlar. Hur fan kunde vi förlora kriget mot fjollor som han här?

Han presenterade sig som Kim. Detta var alltså frälsaren, vår Messias. Kim Gulldin. Från Sverige av alla jävla länder. Undrar om folk var lika skeptiska mot Jesus under hans glansdagar. Men om klubbägare Stephen nu trodde på honom får väl jag också göra det. Efter den tuffa tiden med dubbla degraderingar på ett fåtal år och ytterligare en dålig start på säsongen behövs ett mirakel för att rädda detta sjunkande skepp. Jag får väl bita i min tunga och hoppas att detta mirakel är förpackat i en svensk pojkspoling som inte kan knyta sin egen slips.

- Hej Kim, jag heter Frank och kommer vara din högra hand framöver. Det är väldigt trevligt att äntligen träffas.


Jag ljög. Det kändes inte alls speciellt trevligt. Kim log mot mig. Hans leende och entusiasm irriterade mig. Det här är inget drömjobb i ett paradis fylld med Piña Coladas och Tiki-Taka fotboll. Det här är den brutala verkligheten. Det här är Danmark. Jag forcerade fram ett leende tillbaks och fortsatte.


- Välkommen till FC Helsingør...

Detta inlägg har redigerats av Savastrom: 28 May 2020 - 08:41 AM


#2   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 28 May 2020 - 08:45 AM

Kapitel 2. Falska förhoppningar och tomma löften


Efter att ha tagit en rundvandring med Kim runt träningsanläggningen var jag övertygad. FC Helsingør kommer återigen bli degraderade. Att vara inom ledarstaben i FC Helsingør det senaste åren har varit som att åka berg och dalbana byggd på falska förhoppningar och tomma löften. Jag var med och firade när laget sensationellt gick upp till Superligan, jag var med när vi stretade emot FC København på Parken, men jag var också med när vi blev degraderade tillbaka ner till andraligan och spelarflykten som följde som gjorde att vi tog hissen raka vägen ner till tredjedivisionen. Egentligen är det bara jag kvar som var med året i Superligan, till och med klubbägaren Marc lämnade inför säsongen och Stephen tog över.


Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka till i somras när Stephen tog över. Doften av nyklippt gräs och känslan av förändring inom klubben. Det dammiga huvudkontoret hade renoverats, löfte om uppflyttning till supporterklubben utlovades och ny huvudtränare kom in med erfarenheter från större klubbar i bagaget. Det blåste medvind på Helsingør Stadion den sommaren, men sen kom hösten och medvinden var ironiskt nog bortblåst och efter en tam inledning med 11 poäng på lika många spelade matcher fick tränaren tacka för sig. Stephens dröm hade gått i kras på en höst och nu stod jag bredvid resultatet av allt detta. Kim Gulldin. Jag tittade på Kim en till gång medan han introducerade sig till klubbdoktorn Amelia. Om han var rosig om kinderna när han pratade med mig hade de nu nått en plommonlik färg när han tog i hand med Amelia. Uppenbarligen var han inte van vid kvinnlig kontakt, och vid första anblick såg han inte precis ut som han tjusat så många tjejer i sina dagar den där Kim. Jag skrattade lite för mig själv, det var så uppenbart. Stephen hade gett upp, och försökte redan nu minska sina utgifter, det fanns ingen annan anledning till att en så pass okvalificerad tränare som Kim fått detta jobb annars. Jag knöt handen symboliskt i fickan. Stephen må ha kastat in handduken redan, men jag, jag har fan inte gett upp än.



#3   Kakidaniel

    President

  • Administratör
  • 7855 Inlägg:
  • Ort:Ängelholm
  • Yrke:Manager
  • Favoritlag:Man City & MFF
  • Tränar:Manchester City

Postad 28 May 2020 - 09:06 AM

Mycket intressant inledning, riktigt bra!!

#4   Hammurabbit

    Avbytare

  • Medlem
  • PipPipPip
  • 156 Inlägg:
  • Ort:Malmö
  • Favoritlag:Halmstad BK

Postad 28 May 2020 - 14:07 PM

Haha, älskar inledningen!

#5   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 30 May 2020 - 08:41 AM

Kapitel 3. En gasell bland lejon


Spelarna hade svårt att hålla sig för skratt, och jag förstod dem. För en vecka sedan stod en rutinerad dansk herre och skrek på backlinjen att de inte spelade tillräckligt fult på träningen. Nu stod istället en försiktig svensk pojke utan egentlig erfarenhet i klubbstugan med en Powerpoint-presentation framför dem. Kims presentation av sig själv var definitivt välarbetad. Den hade snygga animationer, men vad hjälper det när den som framför budskapet är tafatt och nervös? Kim fortsatte att stamma sig igenom sin redovisning trots fniss, likt femteklassare som lekte sanning eller konka för första gången, från publiken. Till slut nådde Kim till den så klassiska punkten, ”Övriga Frågor”. Jag såg i Kims blick att han hellre ville hoppa ut genom närmsta fönster än att behöva svara på frågor från spelarna, och jag hade gärna hoppat efter honom om jag kunnat. Kim var en saftig gasell på savannen, och runt honom satt tjugo utsvultna lejon. Efter en stunds murmel ställde sig Thomas upp, en av lagets mest rutinerade och välrespekterade spelare upp och sade:

- Kim, först och främst, välkommen hit. Det var trevligt att höra om din ödla som du fick när du var tolv. Men vi måste prata allvar. Jag skiter fullständigt i din ödla, men jag bryr mig FC Helsingör och jag har inget annat val än att lita på dig som tränare. Vår nästa match är redan på lördag mot HIK. Vad fan är taktiken?


Nu kom det första riktiga testet för Kim, hur klarar han sig egentligen utan ett manus? Frågan må ha kommit på uppstuds till Kim, men att förklara att man ska spela 4-4-2 är inget man behöver en större retorisk eller taktisk förmåga för att klara. Jag följde Kim med blicken, jag såg hur han tog en klunk av sitt vatten, harklade sig, innan han tog sats för sitt svar.

- Taktiken är finslipad och klar att användas ute på plan. Vi kommer spela en asymmetrisk 4-1-2-3 med hög pre…


Kim hann inte ens fortsätta innan surret i klubbstugan var i full rullning. Vad betydde asymmetrisk 4-1-2-3 egentligen? Vissa av spelarna tittade bakåt på mig, men jag kunde inget annat än att slå ut med händerna och höja på axlarna. Jag hade ingen aning själv. Antingen var denne Kim ett taktiskt geni eller bara en idiot. Troligen en idiot. När sorlet börjat lugna sig och Kim var redo att ta vid igen hördes en röst längst bak bland raderna av spelare. Det var Jeppe. Självklart satt han längst bak, precis som alla coola barn i bussen alltid gjorde. Vem annars, om inte Jeppe?

- Vad är det för jävla låtsas-taktik? Vem fan tror du att du är? Kommer in här från Sverige och tror att du är Jose Mourinho bara för du fått på dig pappas kostym. Du är inget taktiskt geni om du nu tror det. Det här är verkligheten, det här är inte Football Manager, eller vad det skitspelet nu heter.



#6   Hammurabbit

    Avbytare

  • Medlem
  • PipPipPip
  • 156 Inlägg:
  • Ort:Malmö
  • Favoritlag:Halmstad BK

Postad 30 May 2020 - 09:15 AM

Detta luktar nobelpris lång väg! Tror den där Thomas kommer få äta upp den där ödledissen innan säsongen är över...

#7   Awale

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 33 Inlägg:
  • Ort:Västervik

Postad 30 May 2020 - 09:42 AM

haha jag är kär i den här tråden :D
Hejsan

#8   Denki

    Ikon

  • Medlem
  • PipPipPipPipPipPipPipPipPip
  • 2507 Inlägg:
  • Ort:Kalmar
  • Yrke:Lärare
  • Favoritlag:Helsingborg, Wolfsburg

Postad 30 May 2020 - 19:27 PM

Väldigt intressant att läsa!

IMMER NUR DU VFL WOLFSBURG


#9   Kakidaniel

    President

  • Administratör
  • 7855 Inlägg:
  • Ort:Ängelholm
  • Yrke:Manager
  • Favoritlag:Man City & MFF
  • Tränar:Manchester City

Postad 31 May 2020 - 08:24 AM

Så fantastisk, så underbar! :D

#10   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 01 June 2020 - 10:52 AM

Först vill jag tacka alla för all fantastisk fin feedback jag fått under starten av denna rapport/berättelse. Har tyckt det varit superkul att skriva och dela med mig till er, men era kommentarer ger verkligen motivationen en extra boost! Jag är väl medveten om att detta inte är allas smak till rapport, men jag är oehört tacksam för er som gett den en chans ändå.
Jag har ju pressat ut tre kapitel på några få dagar, så att ni som läsare ska få en känsla av rapporten, men framöver kommer jag sakta ner och hålla mig till cirka två uppdateringar per vecka. Detta för att det inte ska vara överväldigande för varken mig som skriver eller för er som ska läsa. Den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge.

Nästa kapitel kommer redan imorgon, så håll utkik då för att se hur det går för Kim när han gör sin officiella tränardebut för FC Helsingör! Postad bild

Detta inlägg har redigerats av Savastrom: 01 June 2020 - 10:53 AM


#11   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 02 June 2020 - 06:55 AM

Kapitel 4. Ett omedelbart eldprov


Jag gick in i omklädningsrummet igen för att värma mig. Kylan hade verkligen kommit för att stanna i Danmark. Killarna gjorde sina sista förberedelser inför matchen. Samma förberedelser som inför vilken annan match som helst, men denna kändes annorlunda. Anledningen varför stod precis framför mig och rättade till sin slipsknut. Jag gick fram till Kim och erbjöd mig för tredje gången att knyta hans slips ordentligt.

- Den sitter som en smäck så den behöver inte justeras Frank, vi har viktigare saker att oroa oss för nu, sade Kim och log mot mig.


Den satt verkligen inte som en smäck, men Kim hade för en gångs skull rätt, vi hade viktigare saker att oroa oss för. Att vinna matchen närmare bestämt. Kim var envis, det var en sak jag lärt mig under dessa dagar som jag jobbat tillsammans med honom. Inte bara vara han envis angående sina slipsknutar, men han var också envis angående sin taktik. Vi skulle ut och spela en asymmetrisk 4-1-2-3 formation med hög press. Punkt. Kim hade uppenbarligen en plan när han kom hit med färjan, och det var mer än jag förväntat mig efter mitt första möte med honom. Domaren knackade på dörren, dags för avspark. Kim samlade truppen för att säga några sista ord, men jag hade slutat lyssna. Jag gick in i mig själv, i min egen bubbla. Låt det här bli bra. Låt Kim Gulldin, från andra sidan bron, bli vår Messias.

Domaren visslade igång matchen och FC Helsingør startade med en väldig intensitet. HIK:s backar hamnade under tidig press och Teddy snappade åt sig bollen men lyckades missa målramen vid avslutet. Intensiteten överrumplade HIK de första minuterna, men ju längre matchen gick desto mer såg vi ut som koner istället för välbetalda fotbollsspelare. Bensintanken var tom innan matchuret ens stod på femton minuter och HIK började dominera fullständigt. Plötsligt hade HIK:s nummer tio runnit igenom våra mittbackar och kyligt placerat in 1-0 bakom Kevin i målet. Kim sparkade i gräset. Press-spelet var tydligt inspirerat ifrån Jürgen Klopps framgångsrika gegenpress, men det hjälpte ju inte när de vindsnabba anfallarna Mo Salah och Sadio Mané var ubytta mot snedfots-Teddy, och Jeppe som börjat samla på sig en ölmage under säsongsinledningen. Efter halvtidsvilan hade HIK tre stora chanser att utöka sin ledning men både Kevin och stolpen hade stått i vägen. Kim suckade efter ramträffen och tittade mot mig med ögon som vädjade efter hjälp. Jag gick fram, lade min hand på Kims axel och viskade:

- Nu har du försökt din låtsas-taktik. Nu är det dags att byta till något beprövat, något som alltid funkar. Fyra. Fyra. Fucking Två.


Kim nickade instämmande mot mig och gjorde några snabba ändringar. Jeppe fick gå ut och sparkade sönder en vattenflaska på vägen till bänken. Det var tur att Stephen inte var här och såg det, då hade Jeppe behövt betala mer än en vattenflaska i böter. In kom istället lagets amerikan, Christian.

- I have faith in you, go out there and make a difference! skrek Kim på halvknacking engelska till Christian medan han lufsade ut på planen.


Och skillnad gjorde Christian. I matchens skälvande slutminuter slarvade HIK:s nummer tre i mittförsvaret, tappade dråpligt bollen och plötsligt var Christian ensam mot målvakten. En strumprullare som knappt fick nätet att rassla senare och domaren satte visselpipan i mun för sista gången för matchen. 1-1 var mer än vad vi förtjänade, och särskilt mer än vad Kim förtjänade. Men det var inget jag tänkte berätta för honom nu. Nu ville jag fira med en öl. Fira en liten, men ack så betydelsefull poäng.

Detta inlägg har redigerats av Savastrom: 02 June 2020 - 06:56 AM


#12   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 09 June 2020 - 11:23 AM

Kapitel 5. Fotbollens skönhetslyft


Efter två poäng av nio möjliga insamlade kom till slut Kim och pratade med mig. Äntligen ville han skrota sin asymmetriska 4-1-2-3 som agerat mer som en begagnad Nissan Micra än den Lamborghini han hade utlovat att den skulle vara. Kim hade en spelidé som säkert hade fungerat i hans kära Liverpool, men realiteten är den att vi inte är Liverpool. Vi är FC Helsingør. Kim hade inte fått den bästa starten här. Varken hos mig, hos spelarna eller på resultat-tavlan, men att han var villig att lämna sitt kära hemmasnickrade fuskbygge till taktik, det kunde jag ändå beundra.

- Så vad är det som gäller nu då? Är det Tiki-Taka som är det trendiga nu istället, frågade jag fundersamt.

- Nej, det är inte Tiki-Taka som gäller, och det är inte trendigt längre heller för den delen. Den dog tillsammans med Barcelona 2013, svarade Kim och skrattade.

- Så vad är planen då? Det är ju trots allt du som är chefen här, i varje fall några matcher till innan Stephen sparkar oss båda, sade jag lite spydigt.

- Nu gör vi det du vill. Vi jobbar med det materialet vi har, vi spelar Fyra, Fyra, Fricking Två, sade Kim och log mot mig.


Till och med 4-4-2, den sexigaste av formationer, lyckades Kim förstöra. Fricking? Vem över tolv år säger så? Jag valde att lägga ordvalet vid sidan, typiskt svenskar att misslyckas med allt. Om man ska svära så ska man fan göra det ordentligt. Men tanken att laget skulle börja använda formationen 4-4-2 fick alla negativa tankar om Kim att släppa för nuläget. 4-4-2, det kunde inte bli mer klassiskt. Det var som mjukporr att se tunga mittbackar slå långbollar mot en lång och gänglig anfallare, som sedermera skarvar vidare den mot hans korta och snabba anfallspartner.
Jag kände ruset inom mig direkt när jag tänkte på det. Det är så fotboll ska spelas, för att vinnas. Jag har alltid hatat mottot ”Fotboll ska vara roligt”. Fotboll är fan inte roligt, inte om man förlorar, och jag är trött på att tycka att fotboll är tråkigt. Fotbollen har genomgått ett skönhetslyft det senaste decenniet. Plötsligt begärde supportrarna att man skulle spela attraktiv fotboll. Fotboll är ingen mode-show där planen agerar som en cat-walk. Vi är inte här för att spela snygg fotboll, vi är här för att kriga, vi är här för att vinna. FC Helsingör är här för att vinna. Jag är här för att vinna, och det ska fan inte vara vackert.

#13   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 16 June 2020 - 15:43 PM

Kapitel 6. Fotbollsgift


- Jag hoppas den fina sviten håller i sig imorgon mot serieledande Bronshøj, sade journalisten ifrån den lokala tidningen och lade ifrån sig sin kulspetspenna.
- Det kommer den göra, utlovade jag och reste mig upp.

Vi tog i hand och han tackade mig för att jag tog mig tiden att återigen göra intervjun inför matchen. Jag tror inte Kim varit på en enda ”inför match”-intervju sedan han anlänt till klubben. Han skyller på att han inte har tid. Ändå så har han swipat slut på alla kvinnor på den där appen han alltid använder, så lite tid över måste han ändå ha. Efter tre raka vinster kunde formationsbytet konstateras som en succé, och i media var Kim hyllad över beslutet att gå över till en mer pragmatisk spelstil. Jag visste att det egentligen var jag som förtjänade lovorden, men jag har aldrig varit den som älskat ljuset från strålkastaren riktat mot mig. För mig var det helt okej att det var Kim som fick berömmen, så länge jag fick se mitt kära Helsingør vinna fotbollsmatcher.

Jag drog upp mobilen ur byxfickan på mina urtvättade jeans och skickade iväg ett meddelande till frugan. ”Kör hemåt nu, hoppas det blir något gott till middag. Älskar dig!”. Jag och Hilde hade haft det tufft tillsammans de senaste åren, det gick inte att sticka under stolen med. Att vara gift med samma människa i tjugotre år tär på en, särskilt när man har två tonårsbarn att handskas med också. Fotbollen hade alltid varit min största kärlek och det var något Hilde hade fått acceptera. Den hade alltid varit mitt sätt att komma undan från verkligheten, mitt sätt att få släppa alla problem runtomkring. Men i takt med att resultaten förvärrades på plan, började min relation med Hilde ta stryk. Hilde blev min personliga boxningssäck, på ett metaforiskt sätt. Jag tog ut min ilska efter matcherna på henne och till slut sov jag oftare på soffan än i min egen säng. Det gick så långt att vi börjat att diskutera skilsmässa i september, men då kom Kim Gulldin som ett svenskt brev på posten och plötsligt vände det. Plötsligt vann vi matcher igen och plötsligt var Hildes gnäll över felplacerad smutstvätt gulligt istället för irriterande. Sexet hade också blivit mycket bättre, men det tänkte jag inte tacka Kim för.

Jag tog en titt till på tabellen medan jag satt i bilen påväg hem. Jag kunde inte låta bli. Vi låg placerade på sjunde plats. Sex poäng upp till strecket för uppflyttningsgruppen. Sex matcher kvar. En sista match kvar innan vinteruppehållet. Det borde inte vara möjligt egentligen, särskilt inte med Kim vid rodret, men jag kunde inte stoppa mig själv från att våga tro på det. Men då var morgondagens match mot Bronshøj en måstematch. Stora stygga serieledande Bronshøj på besök i Helsingør. Det fanns bara tre poäng att spela om imorgon, och alla tre skulle stanna i Helsingør.

#14   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 20 June 2020 - 20:02 PM

Kapitel 7. Nytt syre på Helsingør Stadion


Man andades in nytt syre på Helsingør Stadion, gräset var grönare och supportrarna sjöng högre än vad de gjort på länge. Bronsøj må ha kommit hit som serieledare, men i den första kvarten av matchen blev de fullständigt uppätna av besten från Helsingør, som vaknat upp från sin dvala. Efter dryga tjugo minuters spel slog Elijah ett perfekt inlägg som Jeppe mötte upp på pannan och 1-0 var ett faktum. Jeppe må ha en otroligt dålig attityd, och han hade gjort det väldigt klart att han inte litade på Kims som huvudtränare, men man kunde inte förbise hans fantastiska talang. När Jeppe tyckte det var kul att spela fotboll var han ostoppbar, problemet med Jeppe var att han hade andra saker i livet som han tyckte var roligare, som att stöta på damer och dricka alkohol. När jag tittade upp hade han gjort det igen, efter en lång boll från egen planhalva, tog Jeppe ner bollen på bröstet, kickade bollen förbi en motståndares benskydd och skickade iväg en missil som exploderade i Bronshøjs mål.

Efter 2-0 målet kunde vi slappna av och spela ut. Faktum var att vi hade tillgång till en av de bästa spelartrupperna i divisionen på pappret. Problemet var bara att fotboll spelades på gräs, inte på papper. I och med att Kim tog över hade det skett ett maktskifte i klubben. Spelarna själva hade mer inflytande nu än någonsin, men det var inget medvetet val av Kim. Han försökte fortfarande inpränta olika taktiska finesser och hörnvarianter, men spelarna lyssnade inte, de gjorde bara sin grej, och så länge vinsterna fortsatte att rulla in på löpande band tänkte Kim inte klaga. Medierna älskade ju honom och de hade ju ingen aning vad som hände bakom kulisserna, hur Kim egentligen bara var en statist i sin egen show.

Efter 93 minuters dominans blåste domaren i visselpipan för att signalera slutet på matchen. Men det var inte bara slutet på matchen, det var också början på vinteruppehållet, början på lite ledighet. Jag klappade Kim på axeln innan han gick och tog emot publikens jubel. Det skulle bli skönt att få lite ledighet nu. Få spendera mer tid med Hilde, och med barnen. Jeppe kom fram till mig och frågade om jag skulle med och dricka öl och svänga på höfterna i otakt till dunka-dunka musik. Jag tackade nej. En öl skulle det säkert bli för att släcka törsten, men dansen klarade jag mig utan. Jag tänkte tillbaka till dagen jag träffade den där spinkiga svensken med rosiga kinder för första gången. Jag skulle aldrig kunnat tro att det skulle se ut såhär. Fyra raka vinster och hoppet om uppflyttning var inte över. Fotboll var kul igen, efter flera års lidande. Jag hade känt mig kvävd av fotbollen de senaste åren, men nu, nu andades jag in nytt syre på Helsingør Stadion.

#15   Savastrom

    Junior

  • Medlem
  • Pip
  • 17 Inlägg:

Postad 25 June 2020 - 16:22 PM

Kapitel 8. Skit på silverfat


Jag drog bort en istapp från skägget. Spelarna stod samlade och stampade på stället för att hålla värmen. Vinterledigheten hade varit välbehövlig för alla, men nu var det allvar igen, även fast vinterkylan var kvar. Alla bekanta ansikten var tillbaka förutom ytterbacksreserven Frederik som klagat på speltiden och blev visad dörren som resultat. Frederik var en anonym figur, både på och utanför planen så det var ingen som saknade honom här. Jag undrade om någon annan spelare ens visste om att han lämnat, eller om ens Kim visste. Men de var inte den enda förändringen i spelartruppen som hänt under vinterledigheten. Bland klumpen av spelare stod två nyförvärv till klubben, båda klädda i mössa och dunjacka.

Det var den enda gången sportchefen Stephen hade kontaktat mig under hela ledigheten. Inte för att gratulera mig på födelsedagen, eller ens säga god jul. Men Stephen hade tagit upp luren från hans mors hem i Newcastle och berättat att han och Kim hade förhandlat fram kontrakt med två lirare av högsta rang. Jag var till början fundersam. Det var trots allt Stephen, mannen som personligen gick runt till publiken under hemmamatcher och bad om deras pantburkar, som var köparen. Stephen bemötte min pessimism med att förklara att det var en mittback från polska jättarna Lech Poznan och en skicklig ”central midfäldare”, som Stephen brukade säga med sin karaktäristiska brytning. Denna mittfältare hade Stephen inte tillräckligt med lovord för att beskriva, han var tydligen A-landslagsspelare för sitt land, och mer övertygelse än så behövde inte jag. Jag undrade om Stephen shoppat spelare på svarta marknaden som såldes mot sin vilja, för jag fick inte ihop ekvationen hur bra spelare med fina CV skulle vilja spela för en klubb som oss.

När jag nu såg spelarna framför mig gick ekvationen ihop. Det algebraiska uttrycket hade blivit till 1+1. Framför mig stod polska mittbacken Mattiasz med tegelstenar till fötter, som visserligen hade haft ett kontrakt med Lech Poznan, men som mest värmde deras B-lags bänk. Bredvid honom stod Heini. Från Färöarna. Alla som äger ett par fotbollskor i Färöarna har gjort en landskamp. Det var snarare oroväckande att Heini bara gjort fjorton landskamper för Färöarna, än det var imponerande. Stephen hade alltså inte fått en vinstlott i julklapp, utan han var lika snål som han alltid varit. Jorden var fortfarande rund. Kim då? Ja jycken Kim vågade väl inget annat än att snällt tacka och ta emot den skiten som matte Stephen kastade åt vårt håll. Det var som att bli serverad bajs på ett silverfat, och Mattiasz och Heini var huvudrätten.





1 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma medlemmar